Dagens Nyheter – 9 november 1868, sida 3

göra de största ansträngningar för att öfvervinna skrattlusten. Dessa symptomer utöfvade en magisk verkan å Mario; slutligen fann sig den godsinte marisen föranlåten att säga: — BSå skratta då, barn, så mycket ni orka, eftersom ni ha behof deraf. Men han skrattade ej sjelf, och sednare på qvällen bannade han Mario, hvilken ångrade hvad han gjort och lofvade att aldrig mera nalkas toalettbordet. Detta puts hade mycket roat Clindor. Under den skrattparoxysm, hvari han råkade, hade han slagit sönder ett porslinskärl. Då markigen med anledning häraf gjorde honom förebråelser, tappade han alldeles hufvudet och trampade Fleurial på foten. Sjelfva Adamas hade funnit pojkstrecket roligt. Endast Bellinda höll sig allvarsam, och Bois-Dor6 var henne tacksam derför. — Denne gosse är verkligen en skalk, sade han till Adamas, när de blifvit ensamma; allt hvad han gör vittnar om att han har ett lekfullt sinne. Vi få emellertid se till, att vi icke skämma bort honom. Ett par dagar sednare, hvad hände då? Jo, en af toalett-flaskorza, som innehöll en rödaktig vätska, befanns vara sönderslagen och den vackra broderade duk, som betäckte bordet, nedfläckad. Man anklagade Fleurial, men likadana fläckar varseblefvos på Marios jacka. Gossen,förvånad häröfver, försäkrade, att han visst icke sönderslagit flaskan, ja, att han icke ens kommit vid toaletten. Jag tror er, min son, sade markisen suckande. Om jag ansåge er i stånd att ljuga, skulle jag känna mig bra olycklig. (Forts.)