Dagens Nyheter – 9 november 1868, sida 3

enahanda medel; han bad att få göra detta, och som man härpå endast svarade honom att sådant vid hans ålder icke behöfdes, ansåg han sin begäran ej vara direkt afslagen. Också hände en afton, då han var ensam i markisens rum, att .han fick det infallet att parfymera sig. Han målade ansigtet rödt och hvitt, hvarpå han äfven trodde sig böra göra ögonbrynen större och mörkare. Han tyckte nu att han såg mycket martialisk ut, och för att sätta kronan på verket, applicerade han ett par små nätta mustascher på öfverläppen samt ett vackert pipskägg på an. Det ringde till qvällsvarden; han skyndade till matsalen och tog plats vid bordet; härvid höll han sig fullkomligt allvarsam. Markisen gaf icke genast akt på honom. Men Lauriane utbrast i ett ljudligt skratt; och när gubben då upplyftade ögonen, blef han varse gossen samt kunde icke ens sjelf afhålla sig från att le. Emellertid kände sig den hederlige Bois-Dor ganska smärtsamt berörd af den lilles tilltag. Mario hade visst icke tänkt på att drifra gäck med honom; men den gamle såg tillvaron af dessa hjelpmedel, om hvilka han trott verlden icke hafva den minsta aning, förrådd, och det till inför Lauriane! Han vågade ej fråga gosson, hvar han kommit öfver sminket och det öfriga; han fruktade nemligen att få att alltför naivt svar. Han nöjde sig med att säga honom att han vanställt sitt ansigte och att han borde tvätta sig ren igen, Lauriane fattade sin gamle väns förlägenhet och oro samt sökte lägga band på sig och ej visa sin munterhet; men med den aldra. bästa vilja i verlden kunde hon ej hindra att det syntes på henne, då hon gång efter annan måste