Dagens Nyheter – 9 november 1868, sida 2

DE RASKA HERRARNE AF B01S-DORE, Historisk roman af GEORGE SAND. (Ufversättning af PRHE EDVIN STENFELT.) (Forts. fr. föreg. n:r ) Lauriane fann sig mycket väl på Briantes; och om icke hennes far varit skiljd från henne — han sände dock ganska ofta underrättelser om att han lefde och mådde bra — skulle hon kanske kännt sig lyckligare än hon någonsin varit. På Motte Seuilly hade hon nästan jemt varit ensam, emedan den raske gubben de Beuvre jagade vid alla tider af året. Hon hade saknat någon att anförtro sig åt; och hon hörde till dessa menniskor som icke tåla vid att vara lemnade åt sig sjelfva. Också hade hon många gånger i sitt fädernehem behöft gråta, fastän hon sjelf ej insett orsaken; och hon hade måst förställa sig för sin fader, le midt i sin bedröfvelse, för att ej oroa gubben. Nu var allt förändradt genom hennes flyttning till Briantes. Der blef hon också hvad hoa hade behof af att vara, hvad hon ännu i sjelfva verket var: ett barn. Markison, rätt belåten med att han slapp betrakta henne såsom sin blifvande maka, var ou helt och hållet en far för henne; och det gladde honom att hon var så ung; ty derför kungo ban, utan att göra sig sjelf alltför gammal, anse henne för en äldre syster till Mario. Det gick till och med ända derhän, att BoisDor6 genom sitt dagliga umgänge med dessa båda unga tyckte sig sjelf föryngras. Han inbillade sig till sist vara lik en uppväxande vugling,