Dagens Nyheter – 9 november 1868, sida 2

Korrespondensen på Valparaiso. De förenade rikenas generalkonsul 1 Valparaiso fister uppmärksamheten på, att adresserna på bref från Sverige—Norge till nämnde stad böra vara afttade antingen på spanska, engelska eller franska, samt att brefven alltid böra adresseras till generalkonsuln med utsättande af hans hela namn. Konsuln tillråder derjemte att man i stället för frimärken på frankerade bref åtecknar dem ordet Franco. Två gagneliga uppfinninpar. Löjtnant Ph. Rossander har, enligt D. A. uppfunnit och tagit patent på tvenne instrument, hvilka böra få en allmän användning. Det ena, benämndt Stegoch slagtäljare och till utseendet lika med ett fickur, har till ändamål att, vid uppmätandet af vägsträckor eller beräknandet al qvarnars eller andra gående verks arbeten, befria från allt hufvudbry i detta fall. Detandra instrumentet, kalladt Bathometer eller djupmätare, är en apparat, som angifver vattoets djup, utan att lodlinans längd behöfver uppmätas. Från Vestkusten komma nu, såsom vanligt vid denna årstid, allt oftare sorgebud om timade olyckshändelser på sjön. Två obekanta fartyg hafva i början al förra veckan, eller under nätterna till den 3 och 4 dennes, troligen totalt förolyckats, det ena i närheten af södra Grundsund, det andra (skonert) söder om Käringön. Spillror efter det sednare fartyget hittades dagen derefter; bland annat påträffades äfven ett ur och en kompass, på hvilken lästes namnet: Stettin. De båda fartygen hade blifvit sedda från två åländska fartyg, skonerterna Evelina och Alexander, hvilka, stadda på hemresa i ballast, blefvo öfverfallna af storm och illa åtgångna, dock ej värre än att de kunna fortsätta resan. Sista hemfärden. Slagtaren Carl Erixsson, boende under Kymlinge gård i Spånga socken, begaf sig omkring 8-tiden i tredags afton på väg från hufvudstaden till sitt hemvist. Sednare på aftonen hade han varit inne å HagaJunds värdshus, men efter en stund begifvit sig derifrån till hemorten. Tidigt i lördags morgon funno vägfarande Eriksson i närheten af Annelund, hitom Jerfva, ligga död under åkdonet i landvägsdiket. Man antager att Eriksson i mörkret kört för nära sidan af vägen, så att vagnen stjelpt omkull och sålunda kommit öfver honom, och vållat hans död. Ett gängse rykte, att Eriksson skulle blifvit öfverfallen och rånad, kan ej vara öfverensstämmande med sanna törI hållandet, emedan den döde hade sin plånbok ; och något penningar qvar på sig. Eriksson var endast några och 30 år gammal. Bäddad skeppsbesättning. Vi ha förut berättat, att göteborgsskeppet Wilhelm, öfvergifvet af besättningen, strandat på Jutlands vestkust. I fredags ingick till Göteborg telegram från Arendal, att Wilhelms besättning jemte kapten (J. Paterson) blifvit upptagen på ett norskt fartyg och anländt till denna stad. Olyckshändelser på sjön. Enligt till D. A. ingånget bref har, under den svåra VSV. storm, som sistlidne tisdag rasade, slupen Delphin, hemma här i Stockholm och förd af skepparen G. Rydström, på resa från Gefle till Gunnebo jernbruk med last af tackjern, strandat vid Måsboda å Gräsön uti Öregrunds-grepen. Besättningen är räddad, och man tror att ena del af lasten skall kunna bergas, men fartyget blir säkert vrak.