Dagens Nyheter – 7 november 1868, sida 3

a ET Rantanen nan famnat mohrinnan, fastän hon sjelf var kristen. Bellinda skulle ha ansett sig förnedrad i högsta grad genom att taga henne i handen, och som hon höll henne för ena hedning, kostade det riktigt på henne att äta vid samma bord som hon. . Den förnäma damens vänlighet gjorde derför ett djupt intryck på Mercedes; hoc hade aldrig i sitt lif, tyckte hon, blifvit så hedrad och känt sig så lycklig. Också åelade hon sin ömhet hädanefter mc!lan Mario och Lauriane. Hon hade aldrig velat försöka lära sig ctt enda franskt ord, och kon hade till och med bemödat gig att glömma det lilia hon kunde af spanska, för att icke förgäta sina fäders språk. Hon hade sett buru dot gått med flera andra mobrer, som lefvat längre tider i ett främmande land; dö bade förlorat förmågan att yttra Sig på sitt eget modersmål. Hittills bade det varit henro nog att kunna tala med abb6 Anjorrant, Mario, och på sistone med Lucilio. Men ett begär att äfven kunna meddela sig med Lauriane och den goda markigson vaknade nu hos henne och blef så starkt, att hon öfvervann sin motvilia för det utländska. Hon tyckte nästan, att det var hennes pligt att tala samma språk som dessa välvilliga menniskor, hvilka behandlade henno såsom en medlem af familjen. Lauriano åtog sig att blifva hennes lärarinna; och inom kort tid hade de kommit så långt att den ens kunde förstå hvad den andra sade (Forts)