Dagens Nyheter – 7 november 1868, sida 2

Illa stod till med armeen. En fullkomlig oreda herrskade; fastän Ludvig XII besoldade trettiotusen man, var hans effektiva styrka blott tolftusen. Modet hade sjunkit hoz officerarne, och Mayenne hade nyss blifvit dödad. Då höjde kalvinisterna åter litet hvarstädes sina hufvuden, och en af de första dagarne i december infann sig herr de Beuvre, mycket lifvad, hos markisen de Bois-Dor6 och sade till denne likasom i förtroende: — Min granne, jag kommer för att rådgöra med er angående en vigtig sak. Som ni vet, är jag nära allierad och beslägtad med hertigen ar Thouars, chef för ätten Tremouille, och ri har er äfven bekant att jag med afseende härå tänkt nästa vår sluta mig till la Rochelleboarne. Ni har aistyrkt denna plan, försäkrande mig att hertigen skulle smälta ihop såsom snö inför konurgen, hvilket ock verkligen skett. Men deraf att hertigen min slägtinge begår ett fel följer ingalunda att äfven jag skall göra detsamma, och jag förebrår mig sjelf att ha öfvergifvit mina trosförvandters sak; i synnerhet anser jag mig böra understödja den nu, när den börjar ta fart igen. — Ni resonnerar skeft, min granne, svarade Bois-Dor6. Ni vill låta förstå att ni är behöflig för den goda sakens befrämjande; men jag kan icke inse att ni gör mycken nytta genom att skynda era bröder till hjelp, då de ha öfvertaget . ... — Min käre markis, ni har alltid så ridderliga id6er, jag vet det; men jag är en praktisk man, och jag ser sakerna sådana de äro. Ni är rik, er lycka är gjord, er bana är slutad — nåväl, ni kan gerna filosofera. Hvad mig angår, är jag visserligen inte fattig; men jag har på sednare tider förlorat mycket af hvad jag egt. Jag känner mig ännu rask, och jag har tröttnat vid att vara overksam. Dessutom kan jag