Dagens Nyheter – 6 november 1868, sida 3

venhet Mercedes visade filosofen en magnetisk verkan på gossen; ty i sitt hjerta var han fortfarande mohrinnans son, och som hans märkte att en viss jalousie med afseende på honom förefånns mellan henne och markisen; sökte han och lyckades vara allt för båda. Hvad som behagade honom mest af det myckna, han fick lära sig, var musiken. Afven härati hade Lucilio nått mästerskapet. Då hän spelade på sitt ytterst behagliga sätt, försänktes Mario straxt i ljufva drömmar. Men denna smak, som qväfde hågen för en mängd andra saker, gillades icke tillfullo af markisen, hvilken hyste den åsigten, att en ädling ej borde studera en konst så djupt, att han blef artist. I stället, tyckte han, borde gossen i främsta rummet inöfvas i vapnens bruk samt för öfrigt inhemta litet af hvarje. — Han skall känna till allt möjligt, sade gubben, men icke fördjupa sig alltför mycket i något visst ämne; ty en man; som-här genomträngt en vetenskap i grund, föraktar alla andra och är icke angenäm i sällskapslifvet. . Emellertid tillväxte Mario under alla dessa sysselsättningar och blef allt våckrare. När han blifvit 8å förfinad, att markisen icke längre fruktade för att presentera honom, förde han honom omkring på visiter hos alla sina umgängesvänner i orten. oe Mario väckte icke litet uppseende; man hade ej trott att det skulle bli något utaf honom; alla afundsjuka hade nemligen i början sökt framställa markisens lycka såsom mera itbillad än verklig. F Ortsg.)