Dagens Nyheter – 5 november 1868, sida 3

När hon hunnit taga mod till sig, uppstämde hon en arabisk sång; hvarefter hon, tillfrågad af gubben Adamas, svarade något som han icke tycktes vara nöjd med. Efter en pantomime, hvarunder musik exeqverades, lofvade hon att skaffa honom barnet åter, med vilkor att han skulle underkasta sig ännu ett prof, som bestod uti att strida emot och besegra en förfärlig drake af förgyldt papper, som nu presenterades för publiken, och hvilken oupphörligon utandades lågor. Den oförtrutne Adamas, som beslutat våga allt, för att rädda sin husbondes barn, störtade sig på odjuret och ämnade; just stöta sitt väldiga slagsvärd i dess kropp; men i en hast sprack draken midt itu, såsom en gammal handske, och den vackre Mario blef synlig. Han föreställde kärleksguden; han var klädd i en drägt af rödt siden, garnerad med blommor, hans hufvud omgafs utaf en krans af rosor, i sin hand höll han bågen, och öfver hans ena skuldra hängde kogret. Hura gossen knnnat förvandlas till Amor sjelf, och huru kärleksguden råkat så illa ut, att han blifvit gömd i en drakes buk, var svårt att förklara; mon man kritiserade icke så skarpt; påhittet mottogs tvärtom med det mest lifliga bifall. Mario höll ett slags loftal öfver sin onkel och hans vänner; och sibyllan förutsade honom den största framgång i lifvet. Hon framtrollade ur buskarne åtskilliga märkvärdiga saker, såsom t. ex. ett ymnighetshorn, fyldt af blommor och namnam, som gossen kastade ut bland åskådarae, derefter markisens porträtt, hvilket vördnadsfullt kysstes af den lille, vidare två granna transparenter — å den ena af dessa lyste ätten Bouron du Noyers och å den andra ätten Bois-Dors vapen — samt mycket mera, som ej kan uppräknas.