Dagens Nyheter – 5 november 1868, sida 2

allmänhet fattiga. Och för öfrigt, min vän, kap jag ej underlåta att uttrycka en tanke, som uppstått hos mig, och hvarom ni nu erinrat mig: Gud har skapat oss alla lika, så att äfven den förnämste kan i afseende på Bjälsegenskaper och ädla grundsatser stå på samma ståndpunkt som den simplaste menniska. Så säga också kalvinisterna, och det är troligt att de icke misstaga sig alltför mycket. — Apropos kalvinisterna, min frände, återtog Wilhelm, skall jag tala om för er att konungen icke gör några lyckliga affärer derborta vid Montauban. I Bourgesförnam jag af personer, som voro väl underrättade, att belägringen icke kommer att räcka länge. Detta tyckes tyda på ett omslag i politiken. Det kan hända att ni har alltför brådtom med att afsvärja... — Afsvärja! utbrast Bois-Dor, skakande hufvudet. Jag afsvär aldrig någonting, jag; men jag reflekterar, öfverlägger med mig sjelf, och hvad jag då finner förnuftigt, söker jag försvara. I sjelfva verket... — I sjelfva verket är ni lik mig, intöll Wilhelm dWArs skrattande; om blott ni vet med er sjelf att ni är hederlig karl, bryr ni er inte så mycket om resten. Ehura ej många gäster denna dag infunnit sig på slottet Briantes, serverades der en ytterst fin sup6. Matsalen var prydd med löf och blomsterkransar. Fem eller gex af markisens grannar och intimaste vänner anlände straxt innan det ringde till qvällsvard. Detta var en ny öfverraskning för Bois-Dor6. Adamas hade varit outtröttlig; han hade tänkt på allt: ilbud voro skickade till de flesta herresäten i nejden. Ingen musik utfördes under måltiden; man ville språka, ty man hade så mycket att säga hvarandra! Hvarje ny rätt, som inbars, gafs tillkänna genom fanfarer.