Dagens Nyheter – 4 november 1868, sida 2

mitt hjerta; men då pu raitt hjerta ickao talar till bans förmån, så är han fri från sitt löfto. Be Hvad pratar ni för slag! utropade herr de Beuvre. Ert hjerta tiger visst icke, min dotter; och af er medgörlighet mot herr de Bois-Dor slutar jag, att det talar för honom. oo — Skulle det verkligen vara sannt? inföll markisen bestört; skulle en så stör lycka ha fallit på min lott, då låter jag icke min brorson lägga hinder i vägen, då... — Nej, för all del, herr markis, afbröt honom Lauriane, som förosatt sig att en gång för alla göra ett slut på den gamle celadonens vackra drömmar. Inom mig talar ett bjerta, men först nu har jag hört det höja sin röst, nu sedan jag sammanträffade med er älskvärde brorson. Det bar varit ödets vilja, att jag. hvilken fattat en så stor tillgifvenhet för er. tj skulle kunna skänka min kärlek åt någon annan än on medlem af or familj. Derför bryter jag bandet mellan 033 och förklarar mig vara den otrogna; men jag gör dot utan samvetsagge, emedan den som jag föredrager framför er är er lika kär som mig sjelf. Låtom 033 alltså ej tala om denna sak förrän Mario kommit till de år, då han kan fatta tycke för en qvinna. Möjligen skall den lyckliga dag en gång randas då hans val faller på mig. Jag vill under tiden taga mitt tålamod till fånga, och må vi alltjemt förblifva vänner. — Förtjust öfver den utgång saken fått, kysste Bois-Dor6 något förlägen den sköna Laurianes hand; i detsamma kom ett fruktansvärdt dunder fönsterrutorna att skallra och alla närvarande att spritta till af förskräckelse. Man skyndade till fönstren. Det var Adamas som trakterade med salut; han hade tagit fram alla kanoner, muskedundrar och pistoler, han kunnat få tag uti. Samtidigt såg man byng alla innevånare upp