Dagens Nyheter – 4 november 1868, sida 2

DE RASKA HERRARNE AF BOIS-DORE, Historisk roman af GEORGE SAND. (Ufversättning af PruR EDVIN STENFELT.) (Forts. fr. föreg. mr) XXXVI. Då brefven, ringen och sigillet blifvit förevisade, kunde man icko lärgra betvifla att hvad mark:sen borättst var sanut, Man egrade allmänt sin hyllning åt Mario, som gouom sina själsgåtvor, sin vänliga uppsyn och sira vackra ögon, utan att han sjelf visst2 det, oemotståndligt intog alla: bjortau. — Nu, sads de Beuvro till sin dotter, sedan han förs honne afsides, är ni ej lävgro förlofvad med vår gamle granne, utan ni skall i stället bliiva det med hans guldgo:ss och skyddsling; det förefaller mig verkligen, som vore dot bangs egon afsigt att slutligen bringa saken tiorhän. Gifve Gud alt så vore, min far! svarade Launriane. Jag ber er emellertid, aut ni, i föll gubben skulle yttra i8got till er om saken, jätsas, såsom jag, finna förslaget förträffligt; den bedorsmannen kan nog på fullt allvar omfatta vida orimligare ideer. — Han trodde ja att ni hade sllrar med det löfte, ni gaf honom, svarade de Bouvre; skillnaden i ålder mellan er och den unge gossen är icke så synnerligen stor; visst har ni lovat åtskilliga år längre äa han; men så har också markisen hunnit ett halft sekel före er. Jag märker att den gamlo hedersknyffeln mistat allt begrepp om hvad tid vill säga, både för hoaom sjelf och för andra; men se här ha vi honom nu; jag har lust att retas litet med bonom !