Jågra betrakt ser öfver det nyare svenska måleriet och serskildt historiemålninem. : Hed anledning af Akademiens för de Fria Konsterna utställning 1868. IV. (Forts. fr. n:o 1166.) Elfvaleken af Malmström erinrar 038 om Blommårs originella framställving: Elfdansen. D nne tafla af Blommår återger en rordisk sommarnatts natursanna skymning med horizonteris rodnad, söm dröjer i göfr och är tillräckigt stark. att tydliggöra taftans alla föremål. Det är ett vackert djup i målningen. Uti fjerran synes tvenne riddare till häst. Mellan dem och åskådaren uppstiger är föktig mark en dimma, s m tydligen se: af dessa ryttare, hvilka hafva blickarna värda mot dimman: De äro fjerran och måste se dimman som dimma. Men taflans åskådare, fom har dimmanpå nära håll, ser tydligen de luftiga och vackra dvinnogestalterna, med täcka och leende arsigten; hvilka äro böljda uti hvita och dimlikt genomskinliga slöjor och röra sigledigt ien fantastisk ringdans nvti det luftlager, som ligger ungefär en manshöjd närmast jordytan, samt utgöra jemte sina faddrande drägter dimmans innehåll. Målmströms Elfvalek sker i ett matt månsken. Hela taflan är dimmig och blir derföre något platt samt monoton i-tärgen. Meni dendimmiga Iuften finnes ett ytterligare, närmast jorden beläget, tjockare dimlager, en skylik slöja, inom hvilken röra sig dels alldeles öfverhöljda och dels antydda eller skizzerade figurer. Såsom ep förtjenst hos taflan anmärkes det sätt, hvarpå dimman med figurerne bär höjer sig. Man ser tydligt, att det sker genom ett luftdråg, icke nog starkt att lyfta den tyvgsta eller mellersta dimdelen, som innehåller de större elfvorna. Endast de mindre och lättare sväfvaå upp. Det mystiska ämnet väcker intresse och lemnar rik anledning till variationer. Vi eriora 0ss ej att ha sett på den sedpaste expositionen rågot annat arbete af Malmström, än ett staffage, föreställande St. Eskil predikande för hedningarne, auvändt på ett landskapsstycke af konungen, hvilket staffage lärer vara af Malmström. Vi hafva dock hört berättas, att han är sysselsatt med en historisk tafla, föreställande Bråvallaslaget. Derna tafla lärer skola få särdelög stora dimensioner — så stora till och med, att de tilläfventyrs motsvara en af de breda väggarne inom nationalmuseum. Skall Bråvallaslaget af Malmström blifva för vårt museum i något afseende detsamma som Die Hunnenschlacht af Kaulbach är för det Berlinska? Det vore att bögeligen önska. Af denne konstnär, vid hvilken stora förhoppningar äro fästade, erinra vi oss några tidigare sedda, men sedermera icke återsedda taflor ), bland nvilka Ragnar Lodbroks söner emottaga budskap om sin faders död torde vara den bästa. Arbetet af den då unge konstnären vann på sin tid mycket bifall. Kompositionen är lyckad och uttrycket hos de väl tecknade figurerna särdeles på f Blenda vittnar om en god historisk uppfattning. Men målningssättet behagade oss ej. Vi kunde åtminstone aldrig komma till den öfvertygelsen att konstverket var afslutadt: Brynhilda väfvande i duken Sigurd Fafnisbanes öden utgör en vacker framställning af en nordisk qvinta. Rörelsen expressiv, ansigtsuttrycket vackert, färgtonen Klar, men något för dunkelt håller. SViger Spa samlande rikets lagar. Den åldrige, som sitter i en länstol med lagbalkarne på golfvet omkring sig, har ett högst egendom) I förra delen af denna afdelning stod i den not som innehöll ett yttrande af E. Malmström : nya och rationella i st. f. nya och nätivrella. ) Saknaden af itldre kataloger torde få ursäkta om vi kanske afvika något från de benämningar af konststyckena, som artisten bestämt. Adamac hada unnfannit allt. dat wan han