Dagens Nyheter – 3 november 1868, sida 1

RU6 KUR V 19 IR IR 170 Besparingar i statsutgifter. Nästan i alla Europas stater knappar man in på omkostnader för gagneliga ändamål för att kunna hålla stora armåer. I Portugal har man gjort indragningar på undervisningsbudgeten, i det man upplöst det aflönade undervisningsrådet och i stället förordnat en kommission af valda ledamöter. Vidare ämnar man minska anslaget till vägbyggnader med 3!, million rdr. (Anslaget var beviljadt i anseende till nöd och arbetsbrist.) Slutligen indrages statsanslaget till operan Donna Maria, som öfverlåtes åt ett enskilt bolag. Spanien är det enda land, der en minister varit betänkt på att göra en större och varaktig minskning af den stående hären. Revolutionens finansminister, professor Figuerola, har föreslagit att nedsätta armåen till 50,000 man; generalspartiet, som eger öfvervigt inom regeringen, har icke velat gå så långt, mer lärer dock gått finansministerns önskan en god del till mötes. Inom Danmarks representation hafva under de sednare årens riksdagar många röster höjt sig mot den tilltagande embetsmannaoch militär-lyxen. I början tillbakaträngde af majoriteten, hafva dessa de förnuftiga och nödvärdiga besparingarnes målsmän för hvarje gång vunnit allt flera anhängare och allt mera gehör, allt eftersom det för en hvar, som vill se klart in i förhållandena, blifvit tydligt, att denna lyx måste inskränkas, derest icke skattebördan slutligen skall -bli outhärdelig för folket. Äfven vid nu pågående riksdag har sträfvandet efter inskränkningar i embetsmännens löner och pensioner gifvit sig luft under öfverläggningen om ett förslag till allmänna stadganden rörande åtskilliga aflöningsstatert. Detta förslag företogs i onsdags till företa behandling af riksdagen. Diskussionen var liflig och intressant. De som ifrade för besparingar slogo måhända stundom öfver, men i mycket hade de ovedersägligen rätt. Bland talare, hvilka uppträdde på denna sida, märktes representanten Winther och Bondevännernes chef J. A. Hansen. Vi anföra ur dessa herrars yttranden ett par utdrag, hvilka torde befinnas vara af rätt stort intresse,. såsom vidrörande förhållanden, till en del likartade med våra egna: Hr Winther beklagade, att äfven den nuvarande regeringen står på en föråldrad ståndpunkt i afseende på embetsmännens ställning i staten. Det är väl sannt, då man sagt, att den nuvarande regeringen icke vuxit upp under byråkratiska förutsättningar, men detta hjelper föga, då de, som stå närmast bakom regeringen, fasthålla vid de byråkratiska traditionerna och äro förkämpar för sträfvandena att tudela folket och att upprätthålla ett lysande embetsmannastånd, som lefver i välmåga och har säregoa privilegier att bli försörjdt, så, att staten skall dra särskild försorg för detsammas ålderdom, till och med om det kanske tjenat staten illa nog. Vårt privilegierade embetsmäånnastånd kan ju icke, såsom andre medborgare i staten, då det kommer i behöfvande omständigheter, öfverlemnas till fattigvårdens omsorg och dermed nedflyttas i en klass, som saknar borgerliga rättigheter. Nej! Det skall försörjas af staten på ett helt anvat, dyrbarare sätt. Utgifterna härför tära emellertid alltför starkt på statskassan, och om man icke vidtager en fullständig reform i dessa förhållanden, skall det snart bli för dyrt att lefva här ilandet). Sedermera utvecklade samme talare än en gång under öfverläggningen sin åsigt om, att de nuvarande höga utgifterna till embetsmännen och försvarsväsendet skola leda till landets undergång. Han betonade än en gång önskligheten af att icke ställa landets öfriga medborgare såsom en parias-kast i motsats till de privilegierade embetsmännen, och beklagade sig öfver det hånfulla sätt, på hvilket finansministern hade replikerat hans första föredrag. Hr J. A. Hansen och hans parti ansågo att icke så få embeten skulle kunna indragas, och ville de pu inge ingripande förslag i denna syftning, då man — och detta icke minst från regeringens och finansministerns sida — har lagt hinder i vägen för det försök, som förra året gjordes att genom nedsättande af en riksdagskomitå få en klarare inblick i dessa förhållanden. Om man nu tyckes gå för långt i sina förslag till reduktion, så må motståndarne till nyss nämnde komitås nedsättande skylla sig sjelfva härför. Att indragningar utan fara skulle kunna ske, framgår emellertid tillräckligt, redan då man hör talas om allt det onödiga skrifveriet från den ena myndigheten till den andra; (Hör!) det skrifs så mycket onödigt, menade talaren, att detser ut som om det funnes ett slags statsmakulaturfabrik. (Hör! Hör!) Vidare betonade talaren starkt riksdagens rättighet att hafva sin röst med vid ordnandet af dessa angelägenheter, och han kunde icke medgifva, att densammas medlemmar i allmänhet icke skulle vara i stånd att 5) Anmärkas bör, att embetsoch tjenstemännen i Danmark erbålla sin pension af staten, ej ur nå