Dagens Nyheter – 2 november 1868, sida 3

det ringaste, det försäkrar jag er. Ni har i natt haft tillräckligt att göra; i dag slipper ni alla omsorger. Hvarför har väl Gud låtit den stackars Adamas födas hit till verlden, om icke för att bespara er hufvudbry? Låt honom taga befattning med alla småsaker... — Det är minsann ingen småsak, att Mario icke kan presenteras. Och jag anser det nästan omöjligt att på så kort tid få en kostym färdig åt honom. — Tror ni det, herr markis? sade Adamas med ett obeskrifligt leende af tillfredsställelse. Jag skulle vilja se, om något som ni önskar är omöjligt. Ja, det skulle jag verkligen vilja sel Men tillåt mig fråga, herr markis, huru jag skall anmäla er arfvinge, när han gör sitt inträde i salongen. — Det är icke så lätt att svara på den frågan, min vän. Jag har redan funderat på hvad vi skola kalla gossen. Hans far, likasom min egen, var simpel adelsman; men som jag vill upptaga honom till min fosterson och, ifall så behöfves, af konungen utverka tillstånd för honom att bära min titel, bör han nu genast och så länge jag lefver kallas herr grefven. — Ja, det förstås, herr markis! Men nampet? Vill ni att han skall heta Bourou? Jag tycker han förtjenade bättre. — Jag skall säga dig, Adamas, att jag ingalunda blyges för min fars namn, som äfven bars af min bror; det skall alltid förblifva mig kärt. Men emedan jag ännu högre värderar det som konungen gaf mig, vill jag att Mario skall heta Bourou de Bois-Dore, hvilket kan i hvardagligt tal förkortas till Bois-Dor6. — Just detsamma hade jag tänkt. Nu skall herr markisen kläda sig och äta härinne med gossen; ty salen dernere håller nu på att dekoreras. Sedan skall jag hbjelpa till vid toalet