Dagens Nyheter – 2 november 1868, sida 2

svar, och redan hade han intagits af oro, då Mario, som vaknat och stigit upp i daggryningen, infann sig. Han hade varit ute och insupit den friska morgonluften; nu föll han sin fosterfar om halsen. — Hvar har ni varit så tidigt, min vän? frågade honom gubben. — Min far, svarade Mario gladt, jag kommer från Adamas, som förbjudit mig att säga dig en hemlighet, hvilken vi ha oss emellan. Fråga mig derför icke; det är en öfverraskning vi vilja bereda dig. — Godt, min son. Jag skall ingenting fråga. Jag vill bli öfverraskad! Men skola vi nu icke frakostera tillsammans här vid det lilla bordet vid sängen? — Nej, jag har inte tid, min far! Jag måste genast återvända till Adamas, hvilken ber dig sofva ännu en timma, såframt du ej vill göra allt om intet. Markisen försökte, så godt han kunde, somna in igen; men det lyckades honom icke. Han oroade sig för en hel mängd saker. Fru de Beuvre skulle troligen komma på besök denna dag i god tid, åtföljd af sin far; äfven Wilhelm var att vänta, ifall hans intendent mådde bättre. Månne nödiga förberedelser till middagen voro vidtagna? Skulle man kunna presentera Mario för en förnäm dam i den herdedrägt han bar och som var den enda han ännu egde? Och den stackars gossen hade ju ej hunnit lära sig helsa, kyssa på hand och säga några artigheter! Månne han icke skulle bli beskrattad och föraktad, oaktadt det naturliga behaget i sitt väsende? . Än vidare — man hade ej heller gjort några arrangemanger för jagten; ty man hade haft för mycket annat att tänka på under den föregående dagen. . — Om Adamasg vore här, han som alllid är