Dagens Nyheter – 2 november 1868, sida 1

Hö-trakasseri. Det råder, som välbekant är, stor brist på hö i landet; priset hotar att gå upp till I rdr 50 öre pundet — kanske ännu mera. Införsel deraf utifrån är således högst önskvärd och försök dertill ha blifvit gjorda. Med hvad framgång de första krönts, synes af nedanstående berättelse i Göteborgs-Posten: Förliden sommar afsändes af ett handelshus i Stettin såsom prof några balar hö pr ångaren Falken hit till Göteborg. Alldenstund vederbörligt intyg saknades om att varan icke kom från och icke transporterats genom smittad ort, blef densamma härstädes uppbränd. Fram på hösten sändes sedermera af tvenne stettinerfirmor ånyo en profbal hö pr ångf. Tilsit till Stockholm och pr Falken till Göteborg, båda sändningarne denna gången försedda med det af göteborgsauktoriteterna fordrade intyget, utfärdadt af svenska generalkonsulatet i Stettin. Trots detta måste dock varan återsiändas samma vig som den kommit, från Stockholm på den grund att densamma kunde vara uppblandad med gammalt hö; från Göteborg emedan varan kunde ha legat på något ställe, hvarest smittadt hö förut varit lagradt. i Göteborgs-Posten tillägger: Afven om man medgiiver: riktigheten derat att de strängaste föreskrifter gifvas och upprätthållas till förhindrande af en så stor riksolycka som kreaturspestens införande i landet, kan man ej annat än förvåna sig öfver och beklaga, att icke d2 lättnader för höinförseln vidtagits, som förhållandena här i landet gjort så ytterst nödvändiga. Vi tro likväl ej att de underordnade myndigheterna förfarit med större stränghet, än gällande föreskrifter bestämmå som en oeftergiflig pligt; ogillandet, och icke blott vårt, utan äfven de tusentals landtmäns, som nu måste nedslagta sin boskap, drabbar den eller dem, hvilka haft i sin makt att ändra förordningar, så abderitiska som den, att huru stor bristen ;å hö än är i vårt eget land, sådant likväl ej får införas från ett annat, af fruktan för en smitta, som enligt officiella intyg icke i detta sednare land förefinnes.