Dagens Nyheter – 31 oktober 1868, sida 3

— Ack! utropade han, i det han omfattade sin farbrors knän och talade till honom i denna förtroliga ton, hvilken han ännu icke visste vara stridande mot bruket inom de förnäma kretsarne; är du nu här tillbaka? Mana har icke gjort dig något ondt, käraste vän? Säg, man har ju ej gjort dig något ondt? Jag trodde att den elake mannen skulle döda dig, och jag ville skynda bort för att bispringa dig. Jag har varit mycket bedröfvad, må du tro; nästa gång du begifver dig härifrån, i afsigt att strida på lif och död, får du lof att taga mig med, eftersom jag är din brorson. — Min brorson! min brorson! det är icke nog, sade markisen, som dervid förde honom åter till sängen. Jag vill vara din far. Eter kanske du inte tycker om att heta min son? Ahl se! utbrast han, i det han lutade sig ned för att mottaga de karesser, som erbjödos honom af lille Fleurial, hvilken syntes ha förstått och delat mäster Jovelins och Marios oro; se der en vän, som icke mera tillhör mig. Hörpå, Mario; jag vet att du har ett godt öga till honom. Jag skänker honom åt dig såsom en ersättning för denna aftons bedröfvelse. — Ja, svarade Mario, läggande handen på sin hufvudkudde, jag vill gerna ha honom, med vilkor att han eges af oss båda... och han skall hålla af oss båda lika mycket!.. Men säg mig nu, fader, är den elake mannen borta för alltid? — Ja, min son, för alltid. — Och kungen skall straffa honom för det han mördat din bror? — Ja, han skall blifva straffad. (Forts) ——