iLlvarjenanda nyhetor. En donmsmästare på Kornhamnstorg. Madamerna på Kornhamnstorg öfverraskades i tisdags afton af en ung man, som för dem gaf en representation i den högre danskonsten. Han slog ned ibland dem som en bomb, utan att någon kunde säga hvar han kom ifrån, och han behöfde ej andra förberedelser, än att afkastarocken, innan representationen började. Hvad som felades honom i grace och smidighet, ersattes i fullt mått af den styrka han utvecklade och den hastighet, hvarmed han svängde om eller rusade framåt. Musiken bestod han sig sjelf, ty han sjöng den bekanta arian ur sköna Helena: Jag är glad, jag är glad ete., och i öfvermåttet af sin glädje gjorde han luftsprång än öfver en förskräckt madams hufvud, än öfver hennes salubord, så att hans dansbana slutligen blef öfversållad af väderbufvor, äpplen, pepparkakor, karameller m. m. Publiken är, som man vet, utomordentligt nyckfull. Så äfven publiken på Kornhamnstorg. De prosaiska varelserna kände ej den ringaste sympati för dansören; de satte mera värde på en kappe sura äpplen och en korg årsgamla pepparkakor, än på en förevisning af den vackra konst, genom hvilken Lydia Thomson, Amelie Laurence m. fl. blefvo så populära hos Stockholms befolkning. Dansören bekymrade sig dock ej öfver de alltför tydliga bevis på missnöje, som hans piruetter och pas väckte, utan fortsatte oförtruten, alltjemt sjungande: jag är glad, jag är glad! Slutligen kom polis, och han fick dansa med till vaktkontoret. Vid förhöret, som der anställdes med honom, visade han sig lika förvånad, som gummorna varit på torget. Jag har tjent ut min tid på Waxholm, slapp ut i går och jag är glad, jag är glad etc. — Tyst! sade öfverkonstapeln barskt; här är inte fråga om att sjunga. Evem är du ? — Plåtslagare och jag är glad — Mer fick man ej veta, dansören affördes till häktet, sedan först 5 å 6 konstaplar nödgats hjelpa honom på med rocken, och vid inträdet i arresten gjorde han ånyo en piruett, sjungande med full hals: Så är jag åter i mitt hem etc. Osäkerheten på Askersunds gator. Undar nämnde rubrik meddelade vi för en eller annan vecka sedan efter Askersunds Tidning en tragi-komisk uppsats om en hund Gargon, som gjorde det betänkligt för gående att trafikera den lilla stadens eljest så lugna gator. I sednast hitkomna numret af ofvannimnda tidning är hunden Garcon åter ute och går, denna gång vallad af sjelfva redaktionen. Odjuret och dess matmorhehandlas nemligen i en uppsats, som vi taga oss friheten att hör återgifva: Uti en insänd uppsats i ett föregående nummer omnämndes, att en hund, benämnd GarGon, var ganska fiendtligt sinnad mot barn (han lärer äfven vara det mot äldre personer), och den önskan uttrycktes, såsom allmänhetens, att det odresserade kräket skulle endera hållas inom hus eller ock afdagetagas. Detta synes hafva misshagat Garcons egarinna, mamsell B—n, som i går hemsökte tidningens utgifvare, hvilken hon uti för tillfället väl valda ordalag tilldelade en uppfriskande skrapa. Mamsellen tillkännagaf att hennes fasta öfvertygelse är den, att hennes älskling är vredgad på ungar, i derföre att dessa reta honom, och att han sprin-. ger efter och gläffser på fruntimmer, kommer sig just deraf, att de gå så besynnerligt, o. 8. v. — Detta omtalas här, på det ungarna må hädanefter förmanas att ej reta beau Gargon, samt att fruntimmerna måtte bemöda sig att gå på ett sätt, som han, hunden, kan gilla. s Lugnande. Frankrikes officiela tidning för i måndags meddelade följande notis: Påfven har tillkinnagifvit, att han, för att gifva Frankrike och kejsaren ett nytt bevis på sina sympatier och sin erkänsla, såsom i dag skulle afresa till Civita Vecchia för att välsigna de franska trupperna och för att bese staden och fästningsverken. IF, d, drottning Isabella skall, enligt nppgift från Newyork, redan för flera år sedan hafva inköpt jordegendomar för två millioner dollars i trakten af Filadelfia, hvilka lemna henne god afkastning. I början blef hon illa lurad; hrr förvaltare spekulerade för egen räkning och stora förluster uppstodo. Sedermera öfvertog förre gesandten Gallas, sedan han återkommit från England, uppsigten öfver egendomarna och drog försorg om att f. d. drottningen fick den afkastning, som henne med rätta tillkom. Louis Wewillot, redaktör för den kyrkliga tidningen L Univers, som förebrått hr Pelletan för att hafva uttryckt sig med alltför mycken sidovördnad om f. d. drottning Isabella, har af denne blifvit påmint om en artikel, som den fromme Vemillot en gång skrifvit om Spaniens regentinna : SAtt ränna på gatorna, icke såsom amazon, utan såsom kusk, att med förkärlek bo, der hennes gemål icke uppehåller sig, att umgås med knektar, att förstå sig på skådespelare, att göra kasernqvickheter och låta folket blicka in i sina sängkammare-angelägenheter och att bära den katolska kronan såsom en marketenterskas mössa, detta är ännu icke allt, 0..s. v. j F. d. komungen af HMannover lär hafva starka funderingar på att åter uppsätta en tidning i Paris. Nödiga förskotter skola redan vara lemnade. Den äldsta man i England dog den 12 okt. Han hette Richard Purser och var 112 år gammal. De sista femtio åren af sitt lif hade han tillpragt i staden Cheltenham, der han förtjenade sitt bröd såsom dasoszverkare, ända tills för 5 år sedan