Dagens Nyheter – 30 oktober 1868, sida 2

I sådan bandling skulle tillskynda mig den djupaste smärta. Jag tror honom vara från förståndet; men det är ett ytterligare skäl för er att spara edra krafter och endast lägga ax på att uttrötta honom. Wilbelm visste emellertid att Bois-Dorå var ganska skicklig i fäktkonsten. Men han följde en gammal metod, som föraktades af yngre personer, äfvenledes visste Wilhelm att, om också markisen ännu hade en ganska flik hand, saknade han i stället nödig styrka i knäna, för att kunna hålla ut längre än ett par tre minuter. Deremot var dAlvimar ovanligt stark, hvadan herr VArs förtfor att uppmana honom att visa sig ädelmodig. De båda duellanterna hade stigit af sina hästar och deras betjenter tagit hand om dessa. Likaledes anförtroddes åt dem fången Sancho, hvilkens försättande i frihet förbjöds af Wilhelm,för att icke situationen, till följd af någon mellankommande händelse, måtte bli ännu mera invecklad. Sancho skulle gerna ha sett att han åter blifvit fri; han kände, han som icke ryggade tillbaka för hvilket djerft försök som helst, att han skulle ha kunnat vara sin husbonde nyttig; men å andra sidan var han alltför stolt till att beklaga sig och tigga om förbarmande; med största Ingn förblef han stående midt ibland herr de Bois-Dor6s folk, som bevakade honom, Medan Wilhelm och de tvänne duellanterna uppsökte en plats, som var lämplig för striden, språkade Adamas och Aristandre mycket ifrigt med hvarandra. Aristandre var förtviflad; Adamas hade feber, men det kunde likväl icke falla honom in att hans husbonde skulle bli offer för sin storsinthet, så stort var haäös förtroende till markisens skicklighet och styrka. — Hvarför darrar du som ett barn? sade