Hvarjehanda, nyheter. En fru, en riktig hedersgumma af gamla sorten, uppkom hiiromdagen på Industribanken i Stockholm. Följande samtal utspann sig mellan henne och bankens kamrerare: — Skulle be att få låna hundra rdr. — Karen på, hvad frun har för papper. — Åh, jag tänkte att skrifva en revers. — Nej, det får lof att vara hypotek. — Jaså! Tar dom hypoteker i bankerna mi — ja då så... Tjenarinna! (Niger och går). N. A. Amnekdot om general Gramt. Den sannolikt blifvande presidenten öfver Nordamerikas Förenta Staterna bodde vid 10—12 års ålder i den lilla staden Georgetown. Dit kom en konstberidartrupp — icke så grann som Hinnes, men görande samma konster. Många stockholmare erinra sig väl en af de lustigaste scenerna från den Hinneska cirken. En hvit mulåsna föres in, hon är nistan lika fet som hr Hinne sjelf, hvilken trider fram i midten af ridbanan och erbjuder resp. åskådare att taga sig en promenadridt på den der åsnan. Man får rida gratis — och lyckas man komma ett hvarf omkring banan, så får man 50 rdr på köpet. Det anmäler sig ett stadsbud, en åkarpojke eller någon annan spekulant. De sätta sig upp på det lifliga djuret, de avancera tre eller fyra steg — hopp! åsnan slår bakut, ryttaren faller af, publiken gapskrattar. Nya försök sluta alltid på samma sitt. Nåvil, det konstberidarsällskap som besökte Georgetown utförde ett dylikt konststycke med en liten hist, en pony i stället för en mulåsna. Unga Grant såg den enc efter den andre blifva afkastad, och det förtröt honom att Georgetown skulle lida GSE SST TESTO YTR RRN ATES ITEITNNENDNTDTEET ESN — e REDEN