Duo, som beherrskade henne; Spaniorerna tyckte att den smakade allt för mycket af Medeltid för att bibehållas; syster Patrocinio och Pater Claret hafva nu sjeltva fått taga landsflykteas tunga väg, på hvilken de förut skickat så många åstad. Det nya regeringssättet behagar icke det spanska presterskapet; öfver fyrahundra af dessa andlige hafva denna vecka anländt hit. Den provisoriska regeringen synes ganska noga vaka öfver att presterna ej beröfva kyrkan dess skatter, och klokt är detta; intet land lärer ega så stora rikedomar som de, hvilka innehafts af Spaniens kyrkor och kloster. I Toledo finnes t. ex. en kappa som tillhör den Heliga Jurgfrun; dea är broderad med åttiotusen äkta perlor och fullsatt med ädla stenar. Drottningen af Spanien hade med sig, när hon kom till Biarritz, ej mindre än femhundra kistor; de innehöllo henzes drägter, juveler och konstsaker. Drottvingen var beledsagad af sin man Don Francois WVAssisi, sina tre små flickor och sin son, Prinsen af Asturien, nio år g:l. Drottningen bar en klädning af havarna-färg med tunique af samma färg, uppfästad med en mängd rosetter, och hatt af samma färg, fullsatt med blommor. Kejsaren och kejsarinnan, omgifne af hela hofvet, voro dem till mötes. Kejsarinnan bar en klädnving af svart kashmir, garnerad med ruches och en enkel svart halmhatt, prydd med några fjädrar. Toiletten var således passande för situationen. Drottningen af Spanien kastade sig gråtande i kejsarinnans armar; de inträdde i en liten salon, der de qvarstannade ensamma en half timma. Sedermera fortsattes vägen till Villa Eugenie, com bebos af de kejserliga, medan de vistas i Biarritz. — Kejsaren har erbjudit drottning Isabella att bebo slottet i Pau, der hon nu befinner sig och der hon tros komma att tillbringa vintren. Den helige Fadren lärer rådt henne att qvarstanna så nära den spanska gränsen som möjligt och der afvakta händelsernas gång. Afsatta monarker förlora aldrig hoppet, och utgången har ofta gifvit deras förtröstan rätt. I början af förlidna månaden märkte de som promenerade på Boulevarden, att den tidningsförsäljnings-bod, som bär numret 16, belägen midtemot Grand Hötel, innehades af en ung vacker flicka. En svart spetsslöja var på elegant sätt draperad kring hennes hufvud. Träng-. seln af menniskor som vilie betrakta henre var ofantlig, en och annan betalade sitt tidningsnummer med en louisdor. Hennes grannar ide andra stånden blefvo alldeles öfvergifna; de ingåfvo till polismästaren en skrifvelse med begäran att han måtte taga rättigheterna ifrån den unga flickan, som helt och hållet ruinerade dem. Den unga tidningsförsäljerskans rykte var gjordt; men ingen visste henes namn eller hvem hon var. Hon måste, sade man, ha erhållit en vårdad uppfostran. Hvilken olycka har tvungit detta vackra barn att blifva tidningsförsäljerska? När man i Paris vill hafva reda på en familjs hemligheter, så vänder man sig till portvakten, och efter som man betalar, får man reda på hvad man önskar. Så blef äfven nu händelsen; portvakten omtalade allt. Den unga flickans namn var Mademoiselle Gabrielle de la Perrine; hennes far, som dog för några månader sedan, var litteratör och hade lemnat sin enka och 4 barn i den största fattigdom. Hvad skall en ung flicka företaga sig för att försörja fyra personer? Gabrielle fick den ingifvelsen att begära en tidningsbod, som hon ock erhöll. När man i Paris kan hitta på en id, är redan halfva vägen gjord till lycka. Så är äfven nu händelsen med Mademoiselle de la Perrine. Flera medlemmar af den törnäma Jockey Club intresserade sig för den unga vackra flickan; de började intrigera för att få henne utnämnd till blomsterhandlerska för den aristokratiska klubben, i stället för Isabella; — hvem känner ej Isabella?! För tio år sedan var hon en ung vacker flicka, som för några sous stycket sålde små blomsterbuketter i hörnet vid Caf Tortoni; hon hade då den turen att blifva antagen af klubben. Nu eger hon tvåhundratusen francs och en mängd smycken, hvilket ej är underligt, ty Isabella får ofta en louisdor för en liten bukett; hennes inkomster belöpa sig ofta vid en kapplöpning till tolf a femtonhundra francs. Men Isabella är ej mera den enkla flickan; i dag åker hon i vagn, rikt klädd och prydd med dyrbara smycken. Mademoiselle de la Perrines anhängare hade besökt de flesta af klubbens medlemmar, som aila lofvat gifva henne sin röst; men i trots af dessa löften blef Isabella vald. Motpartiet, som denna gång förlorat spelet, hoppas snart kunna göra om detta val. En af klubbens ledamöter, som ville medla emellan de stridande partierna, föreslog att adoptera båda damerna: dena ena kunde sälja blommorna, den andra de gröna bladen. Tillsvidare har Mademoiselle de la Perrine blifEn