blott ske, så att jag kan höra och kontrollera er uppgift. De tre herrarne aflägsnade sig ett stycke, och markisen yttrade derefter: — 8Se så, förklara er nu! Ni söker försvara er med att denna qvinna var er syster. — Och ni, min herre, önskar förmodligen ingenting högre än att kunna vederlägga detta påstående? — Jag begär endast att få vota er systers namn; ty efter hvad det tyckes heter ni icke Villareal. — Och hvarför inte, min herre? — Emedan jag nu förnummit hvad den ifrågavarande damen hette. Vågar ni verkligen inför herr dMArs neka att ni för närvarande bär ett falskt namn? Ni vill således bedraga äfven honom? — Nej visst icke, inföll Wilhelm; denne herre låter af vissa skäl kalla sig Villareal under någon tid, och jag har mig väl bekant hvad han i sjelfva verket heter. — Nåväl, min frände, må han säga sitt namn, och jag svär att, ifall detta är detsamma som min aflidna svägerskas, genast bedja er båda om ursäkt och begifra mig åter till mitt slott. — Och jag, yttrade MAlvimar, vägrar att uppgifva det för er. Jag trodde att bland ädlingar ett enkelt hedersord kunde vara nog; men ni tyckes ha föresatt er att oupphörligt och hänsynslöst förolämpa mig. Det är en duell, ni vill brioga å banc, jag märker det väl; och ni skall få er önskan uppfylld. -Nej! hundra gåvger nej! utropade Wilhelm. Låtom o33 afilata den här obehagliga tvisten; och eftersom markisen fordrar att få höra ert namn, innan han drager sig tillbaka, sk... — Glöm icke, jag ber er, återtog VAlvimar, att ni utsätter mig för...