Dagens Nyheter – 29 oktober 1868, sida 2

terandet af alla slags vapen. Hvad beskyllnins gen angår, är den så löjlig och så orättvis, att jag ej vill svara derpå, förrän den blifvit af er tydligen framställd; ty jag har verkligen icke fallt klart för mig, hvad markisen gagt till er, emedan han hviskat er i örat; och jag önskar höra anklagelsepunkterna högt uttalas. — Denna önskan vill jag visst tillmötesgå; och jag skall ej behöfva vara mångordig, genmälde herr de Bois-Dor6. Jag har sagt att ni är en bandit, en tjuf och en mördare. Vill ni höra mera? Det torde vara nog med hvad som redan är sagdt; jag kan i detta fall ej hitta på någonting värre än ganniogen. — Ni öfverhopar mig med artigheter, herr markis, återtog spanjoren kallt. Redan i ert hem underhöll ni mig med en berättelse om förloppet vid er brors mord och behagade påstå att hufvadaktören i detta drama varit jag sjelf. Det är något, hvarom jag är okunnig, såsom jag förnt låtit er veta; jag har endast medgifvit att jag befallt min betjent afdagataga en kringresande handelsman, som med våld bortförde en dam, hvilken det var min pligt att skydda, och hvilkens heder det tillkom mig att hämnas. — Ahl! ah! utropade markisen, så säger ni nu? Den som flydde med min bror, bortfördes mot sin vilja! Ni kommer således icko längre ihåg att ni förut påstått henne vara er... — Tala sakta, min herre, jag besvär er... Om herr dArs vill gå afsides med mig blott ett par steg, skall jag upplysa honom om, hvem denna dam var, så vida inte ni rentaf finner ett nöje uti stt smutskasta hennes namn i närvaro af era betjenter. — Mina betjenter äro mera värda än både ni sjelf och ert följe, min herre! Men det kan nu vara detsamma, Jag har ingenting emo att ni säger herr dfArs er hemlighet; må det