Dagens Nyheter – 28 oktober 1868, sida 3

rättvisan, att döma öfver en ädling. Er inbillning är uppjagad; låt mig i fred och ro få fara till mitt hem, dit ni vet att jag måste skynda mig. (Forts) Orta. En onaturlig fader. En f. d. kassör vid preussiska riksbanken i Berlin vid namn Stuart, som för tre år sedan stal 40,000 thlri banken och derför dömdes till fängelsestraff, frigafs för någon tid sedan. Hans hustru hade under tiden aflidit, och han tog till sig sin son, som sedan modrens död varit hos sina morföräldrar. Men som han åter ville gifta sig, var gossen honom till besvär, och sannolikt retade äfven sonens mödernearf hans rofgirighet, och han beslöt att genom ett mord sitta sig i besittning deraf och göra sig sonen qvitt. En afton tillsade han derför gossen att följa sig ned till hamnkanalen i Berlin. Komne till ett folktomt ställe, tillsade han gossen att upptaga en slant, som han uppgaf sig se liggande på kajen. Då gossen, som icke anade något ondt, lutade sig ned för att leta, stötte den onaturlige fadren honom i kanalen och skyndade från stillet, utan att bekymra sig om sitt offers nödrop. Efter ungefär en timmas förlopp gick mördaren in på ett polis vaktkontor och frågade dervarande telegrafist, huruvida ingen underrittelse ingått om en elfvaårig gosse, som för några timmar sedan på oförklarligt sätt försvunnit. Telegrafisten hade ingen upplysning att lemna och lät mördaren afligsna sig. Knappast hade denne bunnit utom dörren, förrän en depesch ankom, som förkunnade att gossen Emil Stuart blifvit räddad och anbefallte fadrens efterspanande. Ögonblickligen eftersattes fadren från polisvaktkontoret; han upphannus och greps snart. Gossens nödrop hade lyckligtvis hörts från ett i närheten ankradt fartyg, och en af besiittningen hade med egen lifsfara räddat honom.