FER RER RAA NEAR I Varning för utvandrare. Om det finnes någon, som ämnar utvandrs till Amerika och ännu ej är så gripen af denna olyckliga svindel, att han ej kan taga skäl, så må han läsa följande utdrag ur sednast hitkomna nummer af den i Amerika (Chicago) utgifna svenska tidningen Hemlandet för den 29 sistlidne september. Det heter deri: SAtt de stackars emigranterne ofta få lida oerhördt, ha stora svårigheter och mångfaldiga besvärligheter att bekämpa, i synnerhet straxt i början af deras härvaro, det är lika sannt, som det till en stor del är naturligt. Om våra hemmavarande landsmän en gång finge sig rätteligen bekanta den nöd och de lidanden, som många af deras utvandrande grannar, slägtingar och vänner måst utstå och dagligen utstå i detta land, så äro vi öfvertygade om att de icke så besinningslöst och så hejdlöst skulle lemna sina lugna, om änskönt fattiga och ringa, hem, för att gå okända och oftast hårda öden till mötes. Att nöden för närvarande ir stor i Sverige är sannt; att den arbetande klassen är betungad med dryga skatter, större måhända in hvad rimligt och skäligt är, har väl också sin riktighet, — men att så många af våra landsmän på denna grund lemna det land, der deras vagga stod, oaktadt de icke ega mera än hvad som nätt och jemt betalar deras öfverresa hit till landet, oaktadt de icke här ega anförvandter och vänner, som kunna bistå och taga vård om dem, oaktadt många af dem äro gamla, orkeslösa och således ur stånd att genom hårdt arbete förtjena sitt uppehålle, det är oförsvarligt i högsta grad. Den som i Sverige har familj och icke eger så mycket penningar, att han efter ankomsten hit kan köpa sig ett stycke jord eller icke har ett handtverk eller icke är tillräckligt arbetsför, han sörjer dåligt både för sin familj och sig sjelf, då han hemma siljer det lilla han har och begifver sig i väg till Amerika, då den försålda egendomen oftast inbringade just så mycket som betalar öfverfartsbiljetten. Öch oftast få de bittert ångra sitt okloka och raska beslut. Öfver 22,000 svenska emigranter lära denna sommar ha kommit hit till detta land, och otroliga äro de lidanden som en ganska stor del af dem fått uthärda. Daily State Register, en tidning som utgifves i Des Moines, Jowa, innehåller i numret för den 12 september, under rubriken: De nödlidande svenskarne, en lång artikel, hvarur vi taga följande: Såsom vi förut omnämnt uti våra spalter, finnes det nu omkring 50 eller 60 svenska och norska emigranter i vår stad i det mest beklaghga tillstånd. Den som först bragte oss underrättelse härom var doktor Field, hvars tjenst som läkare blifvit anlitad och gjort att han har lärt känna förhållandet. Vi fäste genast den allmänna uppmärksamheten på det bedröfliga läge, hvaruti dessa arma menniskor befunno sig, och påyrkade att mått och steg skulle omedelbart vidtagas för att bispringa dem, — — I går eftermiddag besökte vi i sällskap med två eller tre personer, tre hus, hemsökta af fattigdom, lidanden och döden, — — — I hörnet af 3:dje och Walnutgatorna, hvarest hundradetals passera dagligen — i ett litet brunt hus — finnes en familj å 6 personer, af hvilka 5, 3 fruntimmer, 1 man och 1 liten gosse, ligga utsträckta å sjukbäddar. — — — När vi voro der, fanns der ingen att taga vård om de sjuka, ingenting att äta utan litet kall, tunn soppa och icke ett vedträd att göra upp eld med. — — — Ingen vanlig hungrig mage skulle vilja hålla till godo med denna soppa. Personerna sågo mycket sjuka ut, huru mycket sjuka kunna vi ej säga, enär ingen af dem förstår ett ord engelska. — — -— Härifrån begåfvo vi oss till en byggning på hörnet af Walnut och 5:te gatorna, hvarest i tre små rum tro instufvade 26 personer — nästan alla af dessa äro sjuka, och icke en af dem kan tala att ord engelska. I ett rum, 8X12 fot i storlek, är en familj af 6 personer — modren och ett af barnen sjuka, ingenting att äta som en sjuk menniska kan äta, och ingen stove att uppgöra eld uti och koka någonting, om de hade någonting att koka. I närgränsande rum, 10X12 fot i storlek, finnas 10 personer — 2 familjer — af hvilka nästan alla äro sjuka — modren är ganska sjuk och två små barn nira döden. De två barnen ligga utsträckta på golfvet, äro mycket aftärda, vrida sig i smärtor och erbjuda en ömkelig syn. I detta rum är ett enda fönster, och inga andra medel för ventilation finnas. — — — Tänk derpå! Att vara febersjuk i ett frimmande land, utan penningar, utan hem, nästan utan föda, döende en långsam död i en sådan bönsbur som denna. — — — Nere vid jernvägsstationerna tro två andra hus, som innehålla två sjuka min, en