DE RASKA HERRARNE AF BOIS-DORE, Historisk roman af GEORGE SAND. (Ufversättning af PEHR EDVIN STENFELT.) , (Forts. fr. föreg. n:r ) När herr de Bois-Dor, beväpnad från topp till tå, satt sig upp på Rosidora och lemnat byn Briantes råmärken, såg han Adamas komma ridande på en mycket fredlig häst och sluta sig till hans följe. — Jaså, är det du, herr rebell? sade markisen till honom i en ton af vrede. Har jag ej förbjudit dig att följa mig och befallt att du i stället skulle vaka öfver min arfvinge? — Er arfvinge är i säkert förvar, herre; mäster Jovelin har lofvat på sin heder att icke lemna honom; och dessutom inser jag ej, huru han skulle kunna löpa någon fara i ert slott, då fienden befinner sig utom slottsmurarne. — Jag vet att fara nu hotar oss, Adamas, och det är just derför jag icke ville ha dig med mig, emedan du är gammal och skröplig samt dessutom aldrig har gjort dig känd för att vara någon hjelte. — Det är sannt, käre husbonde, att jag ej finner något behag i stryk, men deremot är jag gerna med om att piska upp en fiende, ifall tillfälle dertill erbjudes. Jag är ej längre ung; men om jag icke har så mycken styrka, saknar jag åtminstone icke ett godt öga, och jag ber er få vaka öfver att vi ej faller i något försåt. Det är derför jag tagit med mig två karlar till, som inom tre minuter skola upphinna oss. Dessutom skulle jag omöjligen ha tålt vid att sitta och vänta, utan att ha någonting att göra, och utan att veta det ringaste om er. Men sög mig nu, käre husbonde,