Dagens Nyheter – 27 oktober 1868, sida 3

— Nej, min son; jag är här igen inom två timmar. Du kan sofva helt lugn; och skynda dig nu att omfamna mig. — Ack, hvad du gör dig grann! utropade Mario okonstladt; skall du återigen begifva dig till Motte-Seuilly ? — Nej, svarade markisen leende, jag skall gå på bal och dansa. — Tag då mig med -dig, så att Jag får so huru du dansar, sade barnet. — Det går icke för sig; men lugna dig, min lille vän; ty från och med morgondagen skall jag icke taga ett enda steg, utan att ha dig med, det lofvar jag. När den gamle adelsvannen satt på sig den med långa plymer prydda bjelmen, hängt sammetskappan öfver sina axlar, fästat det långa svärdet vid sin sida och, tillknäppt den glänsande stålbalskragen, hvaröfver en annan krage af fina spetsar framstack, kunde Adamas, utan att alltför mycket smickra sin husbonde, påstå att han såg ståtlig ut, desto heldre som sminket till följd af den sinnesrörelse, han under aftonen erfarit, lorsnat från hans ansigte, så att han pu i det närmaste hade sitt naturliga utseende, hvilket ingalunda var qvinligt. — S9 så, nu är ni i ordning, sado Adamas; men skall inte jag följa med er? — Nej, min vän, du skall stänga alla dörrar och portar samt tillbringa aftonen hos min son. Om han somnar, skall du tillreda en bädd åt honom af de här kuddarne. Jag vill återfinna honom här, när jag kommer hem. Men lys mig nu ned i salongen, der jag ämnar språka några ord med mäster Jovelin, Han omfamnade Mario hjertligt flere gånger och nedsteg derefter utför trappan. — Hvart ämnar ni er?... hvad är er atsigt? tydligen Lucil:os uttrycksfulla ögon till onom.