Dagens Nyheter – 27 oktober 1868, sida 3

hvad värre är, han har ett vittne att åberopa, om hvilket jag icke vet det minsta. — Mobhrinnan. — Hvarför just hon? — Emedan dessa förbannade varelser alltid medföra olycka. — Om ni icke har några andra skäl... — Jo, det har jag, och jag vill säga er dem, — Godt; men låt mig slippa höra dem nu. Vi måste så fort som möjligt lemna detta land; ty jag vill och kan ej gifva den gamle narren någon vidare förklaring. Hvad jag sagt honom är nog, för att förmå honom att anlita sitt tålamod. Han väntar ett besök af mig i morgon. N — Ämna ni duellera? — Nej, dertill är han alltför ålderstigen. — Men han är mycket listig, Har ni lust att förruttna i någon fängelsehåla under hans gamla slott? Hur som helst, så följer jag med err — Jag tänker visst icke uppsöka honom vidare, ty en viss spådom har gjort mig försigtig. När vi hunnit till den lilla köpingen, hvarifrån ljusen synas derborta, så skilj er från sällskapet, aflägsna er, återvänd sedan om en fjerdedels timma och säg åt mig, så att alla höra det, att en person i köpingen lemnat er ett bref till mig. Jag bryter det icke straxt, men anländ till slottet Ars, skyndar jag att genomögna detsamma och säger åt min vän Wilhelm, att jag på ögonblicket måsto lemna honom. Förstår nit — Ja, jag förstår. — Låtom oss nu invänta herr VArs och ej förråda någon brådska. (Forts.)