Dagens Nyheter – 27 oktober 1868, sida 1

tora Nygatan, 2 tr. upp. ee N:o 1? i Svenska Akademien. Hvem skall blifva friherre von Beskows efterträdare i Svenska Akademien, och hvem dess sekreterare? Hvart man kommer hör man desså frågor upprepas. Den stolen, som Bernhard von Beskow nu lemnat ledig, har före honom intagits af hr Elis Schröderheim, som dertill nämndes af Gustaf III, af hr Isak Reinhold Blom, en godtköpsakademist af gamla skolan, samt af grefve G. F. Wirsån, som bättre försvarade sin plats som Landtbruksakademiens direktör, än som Svenska Akademiens ledamot. Om, såsom det af Gustaf III lärer hafva varit påtänkt, det skulle hafva förbehållits den regerande konungen ett visst inflytande på valet vid inträffande ledigheter, så hade också säkerligen en plats iden vittra areopagen icke blifvit annat än en belöning för hoftjenster eller ett uttryck af monarkeng personliga ynnest. Men som det icke är hvarje konung beskärdt att, som Gnstaf III, inom sig ega en slagruta för att upptäcka och omgifva sig med snillet och talangen, så skulle vi i närvarande stund kanske hafva blifvit vitnen till — posito någon tjenstgörande adjutants eller ordonnansofficers upphöjelse bland de aderton. När nu Akademien eger att komplettera sig sjelf, hvilka har den då att välja på? Akademien brukar dela sina stolar emelJan förnämiteter, som med sina namn och kraschaner skola bidraga att hålla dess egen rang uppe — sådana äro nu grefvarne Manderström och Henning Hamilton samt frih. De Geer, (af hvilka de begge sednare lära höra till de flitigare bland medlemmarhe); historieskrifvare — i närvarande stund hrr Fryxell, Carlson och Svedelius; andliga valtalare — hrr Reuterdahl och Melin; samt skalder (så långt sådana finnas att tillgå) och representanter för snillet och smaken i allmänhet — hrr Wennerberg, Grafström, Böttiger, Fries, Ljunggren, Carl Strandberg och Kullberg; hvarjemte hrr Rydqvist och Hildebrand få representera språkforskningen. Inom den första kategorien har man att välja på hela den kungl. hofoch stallstaten af högre rang, riddarordnarnes kommendörsgrader och riddarhusets begge första klasser. Bland de namn, som anföras, hafva vi hört: prins Oscar, som en gång gjort Akademien den nåden att täfla om och taga lilla guldpenningen och söm dessutom genom sin lyckliga öfversättning af Cid visat sig ega just de förtjenster, som Akademien nu för tiden helst uppmuntrar; vidare friherrarne Gripenstedt och Knut Bonde, begge utmärktå parlamentariska vältalare; samt slutligen general Hazelius, som onekligen inlagt stora förtjenster om svenska språkets rykt. Åt den andliga vältalighetens koryf6er brukar icke bestås mer än ett par rum, och de äro redan upptagna. Hvad historieskrifvarne beträffar, återstår endast C. G. Malmström, hvilken väl också torde komma att erhålla en af de aderton stolarne, men först i framtiden. Återstår skalder, vitterlekare och smakdomare. Arv. Aug. Afrelius har så länge blifvit förbigången, att ingen numera tänker på honom. Wieselgren är för gammal och Nyblom för ung; den förre anses dessutom genom sina amgrepp mot Gustaf Il hafva gjort sig omöjlig. Victor Rydberg är för destruktiv för en så konservativ institution och äfven Ridderstad äricke tillräckligt spak. Förrådet på skalder är då snart uttömdt. Vi ha likväl qvar hr Bredberg, som i sin ungdom skrifvit några nätta små ! stycken och nu har den talande förtjensten att vara statsråd; hr O.-P. Sturzen-Becker, som länge af många ansetts förtjent af utmärkelsen; samt slutligen det nyutnämnda ju-! stitierådet C. G. Strandberg, också en efter , billiga anspråk god poet och en meriterad : 1 J i f öfversättare, hvilken af en särskild anledning anses ega de största apparenserna. Det är nemligen, såsom förut nämndes, icke blott en ny ledamot Akademien behöfver, utan ock en ny sekreterare, hvilken måste vara bosatt i hufvudstaden. Dessutom måste han kunna skrifva vackra minnesteckningar i akademiskt manår samt representera. Professor emer. Böttiger vore förträfflig, men drager sig för det sistnämda vilkoret, som icke öfverensstämmer med . hans tillbakadragna lynne och öfriga om,; ständigheter; prof. Ljunggren bor i Lund : och grefve Manderström är för litet intresserad. Till denna befattning anses hr GC. G. Strandberg vara klippt och skuren, och derföre torde han äfven blifva den lycklige. General Prim skref för någon tid sedan till franska tidningen le Gaulois ett bref, hvari han uttalade den åsigten, att Spanien borde förblifva monarki, men att afgörandet häraf dock tillkomme den stundande riksdagen. TT. 7 Aa 3 : VA AA DOÖlunavdin aftvmrralöan Tas. sö