Dagens Nyheter – 26 oktober 1868, sida 2

att jag, då jag såg honom uppträda i skepnaden af en vanbörding, med allt skäl kunde behandla honom såsom en sådan d. v. s. låta min betjent taga lifvet afhonom. — Hvarför anhöll ni honom icke i värdshuset, der ni kunnat öfvertyga er om, huruvida det fruntimmer, han hade med sig, var er syster, i stället för att följa hans spår och försåtligen angripa honom? — Naturligtvis, evarade dAlvimar, alltjemt lika stolt, derför att jag icke ville åstadkomma någon skandal och kompromettera min syster inför packet. — Och hur kunde ni, i stället för att skynda efter och söka förmå henne att återvända till sin familj, lemna henne qvar på vägen? Hon dog ju en timma sednare, och alltifrån den tiden har ingen låtit efterhöra eller gjort något slags anspråk på henne. — Det förstår ni väl, att jag ej kunde skynda efter henne, då jag icke hade den minsta aning om att hon var 033 så nära? Ert vittne har icke kunnat höra allt hvad jag sade; de frågor, jag hadå8 att göra hennes förförare, kunde jag ej med ljudlig röst framställa, då vi ju befunno 033 på landsvägen. Hur vet ni, att han icke svarade mig, det min syster qvarstannat i Urdoz, och att icke hvad man kallar en flykt var en brådska för att med det första komma till kenne? — Och då ni icke fann henne i Urdoz, erhöll ni ej sedan underrättelse om hennes sorgliga slut? Det föll er åtminstone icke in att skaffa henne en graf. — Hvem säger icke att jag, bättre än ni, min berre. känner denna ledsamma historias alla detaljer? Om ni varit i min ställning d. v. s. ej kunnat ändra hvad som en gång skett, skulle ni då ha ställt till ett uppträde i ett