DE RASKA HERRARNE AF BOIS-DORE, Historisk roman af GEORGE SAND. (Ufversättning af PzER EDVIN STENFELT.) (Forts, fr. föreg, nr) — Ah! utbrast hav, medan han lade ifrån sig dolken. Var det om denve bror ni talade i går morgse, då ni frågade ziguenarne, när och hara han omkommit? — Ja; jag frågade hvad jag förut väl visste, emedan jag villo pröfva deras skicklighet i spådomskonsten; och uppriktigt sazdt, tick jag så sanna svar af den lilla flickan, attjag häpnade. Hörde ni icke, mia herre, att hon uppgjorde en beräkning och derefter förklarade tilldragelsen ha timat den tionde dagen i maj månad år 1610? — Jag gaf ej så noga akt på hennes ord. Var det verkligen den dagen er bror dödades? — Ja, just den dagen. Jag finner att detta öfverraskar er synnerligen? — Ötverraskar mig?... Hvarför skulle jag deri finna någet förvånande? Jag förmodar att spåmännen äro så pass kloka, att do akta sig för ett omtala något som redan skett, utan att på förhand ha skaffat sig nödiga upplysningar derom. Men säg mig, hvad var orsaken will detta ohyggliga dåd? Ni har då aldrig kommit underfund med, hvilka de persorer voro som föröfvade detsamma? — Ni har rätt, då ni säger personer, ty mördarne voro två... och jag -knalla bra geroa vilja upptäcka dem, Men vi vill eller kan ej vara mig behiolplig härutinean, hör jag, eftersom vaåpaet ej har något särskildt igenkävningstecken. — Det fanns således ioga vittnen som ...? — Jo, förlåt mig; det fanns vittaen.