Dagens Nyheter – 22 oktober 1868, sida 3

XXVIL Markisen begagnade sig. af detta uppskof till att tänka på Marios kläder. Han begaf sig jemte sin brorson och Adamas till ett stort rum i fjerde våningen, hvarest hans förråder förvarades. Detta rum var fyldt af koffertar och skåp, som innehöllo en hel mängd dyrbara tyger, band, spetsar, plymer, juveler, med ett ord allt hvad som behöfdes för tillverkandet af de most lysande drägter efter tidens mode. Tillvaron af dessa skatter höll markisen hemlig, för att icke reta någons vinningslystnad och blifva bestulen. Hen tog hvad som åtgick till hans egna kostymer och lät sin omgifning tro. att han för hvarje gång köpt de nödiga materialierna. Ingen annan än Adamas hade reda på hvad som gömdes i dessa många koffertar. Herr de Bois-Dor6 utvalde, hvad han ansåg fordras för Marios utstyrsel; och lät dervid gossen sjelf bestämma färgerna efter egen smak. Man gör sig en alldeles oriktig föreställning om förhållandena på denna tid, om man tror att det då, såsom nu, var nödvändigt att fara till Paris, för att lära sig hvad som hörer till en god ton, och för att finna skickliga handtverkare. Det var först under Ludvig XIV:s regering en centralisation af lyxen och modet egde rum; det var först då Paris blef en smakens och elegansens skola. Richelieu började detta centralisationsarbete genom att omintetgöra furstarnes makt. Före honom höll man hof i hvarje provins? hufvudstad, och handtverkarne på de minst betydande orter underhöllo sina höga herrars lyx med en traditionel skicklighet. En rik slottsegare hade handtverkare bland