om mubamedanerna? Eftersom den hyggliga menniskan: nu är en rättrogen kristen, och vi lefva i ett land, hvars befolkning aldrig sett några mohrer, kan denna kostym icke för någon vara stötande, men. väl behaglig genom sin ovanlighet. Hvad säger ers vishet härom? Lucilio med all sin vishet hade svårt för att kunna förlåta markisen, hvilkens många förtjenster han väl insåg och högt skattade, denna barnsligHet, som den gamle mannen icke sällan förrådde. Men som han ej hade någon förhoppning om att kunna korrigera ett så ålderstiget barn, måste han lyda förnuftets råd och tycka om honom, sådan han var. Såsom filosof,. skulle han ha önskat att man icke genast efter den förändring, som inträffat i den lille Marios ställning, fästat hans uppmärksamhet på och väckt åtrå -hos honom efter grannlåt och lyx. Bättre hade, enligt) hans mening, varit, att man påminnt honom om de nya pligter, han måste ikläda sig. Men Lucilio tröstade sig, dä han märkte att gossen mindre gladdes öfver alla de yttre förmåner, som skulle tillfalla honom, än öfver den. kärlek och ömhet, hvarför han såg sig vara föremål. Följande dagen skickade dAlvimar, som icko fått sofva det ringaste under hela natten, Bellinda till markisen, med anhållan att slippa visa sig förr än på eftermiddagen. Åter gjorde herr de Bois-Dor6 ett kort besök hos honom och häpnade öfver den förändring hans utseende undergått, sedan de sist sågo hvarandra. Intet annat än de ohyggliga spådomarne var orsak härtill. Emellertid fick den olycklige mannen någon ro, sedan det blifvit dager i hans rum och på samma gång hoppet vaknat i hans själ; han sof en del af förmiddagen.