Dagens Nyheter – 22 oktober 1868, sida 3

SNART Nanananananana Bernhard von Beskows. Vi sutto glada invid trefnans härdar Och fjerran vår oss sorgen in; — Då gick ett dödens bud kring Svea rike, Och nära var den bleka gäst, Som följer menniskan igenom lifvet På hennes vandring och hvars namn ir Sorg. Det gick ett bud: nu är han gången hidan, Den gamle, svenska sångens envåldskung. Och vid det budet gräto alla sinnen, Som slogo varmt för Sveriges höga minnen. Än var han ung, då segrande han trädde Upp uti sångens fria stat: I löga toner sjöng han Suveriges anor Och lät dem åter lefva upp De gamle hjeltar, som med svärd och visdom Betvungit och befriat på en gång Den?verld, som hedrat dem i deras moder — Den mor oss kärast är: vårt fosterland. Han lät dem träda fram i dagen åter Inför det folk, som honom nu bhegråter. Den sången följts af andra lika sköna Om forna tiders kraft och tro. Om Thorkel Knutsson, Gustaf Adolph sjöng han Och deras lof förband med sitt. — I tankens schakter steg han ned och tydde De dunkla gåtor med sitt snilles kraft. Han lärde andra om den Själens helsa, Somsjelf han till sin lefnads slut behöll. — Så uti sång och forskning har han lefvat Och för hvad skönt och sannt är alltid sträfvat. Nu är för evigt slocknad ren härnere Den stjerna, som så herrligt brann. På minnets himmel går hon majestitisk, Och aldrig skall hon slockua der. -Der skall hon gå ibland de klara sjernor, Som alltid huldrikt-skåda på oss ned, Thland Gustavers, Sturars och Carolers, Linn6ås, Berzelii, Geijers och Tegners, Och in, då sekler snabba hädan farit, Hon skall oss minna på om hvad som varit. A ww J