Dagens Nyheter – 22 oktober 1868, sida 1

Tas a alla postkontor; annonser deritraän insandas med holm, tryckt hos Rudolf Wall. ELandtmiäteriets ifrågasatta ombildning. Åren 1861 och 62, då frågan om tillvägabringandet af en stutistik öfver Sveriges jordbruk blifvit af vederbörande embetsmyndigheter behandlad, öppnades i tidningarne en vidlyftig diskussion deröfver, hufvudsakligen Törande sättet för de jord-. bruksstatistiska uppgifternas uppsamlande i landsorten, — Myndigheterna hade förutsatt husshållningssällskapernas benägna biträde dermed samt föreslagit, att i det utskott, som hade att granska de inkomna uppgifterna, en landtmätare skulle vara sjelfskrifven ledamot. — Aftonbladet hado yttrat, att först, då hela landet blifvit uppmiitt och kartlagdt, kan en på riktiga grunder hvilande jordbruksstatistik åstadkommas, — och, för att uppnå detta mål för bästa möjliga pris, föreslog en insändare i Göteborgsposten, att den talrika folkskolelärarepersonalen borde inöfvas i landtmäteri, för att sedan kunna taga om band både det Ekonomiska karteverket och insamlandet af de jordbruksstatistiska uppgifterna. — En annan insändare, i Nya Dagligt Allehanda!) — som utgick från det antagandet, att vederbörande hade allvar med det Ekonomiska Karteverket och var fullkomligt öfvertygad om, att detta verk icke kunde handhafvas af folkskolelärare, eller ändamålet dermed vinnas blott genom förändrade föreskrifter (hvilket Aftonbladet i sparsamhetens intresse föreslagit), entr planen för arbetet icke gerna kunde inskriänkas, utan att ändamålet skulle förfelas, men fullkomligt gillade Aftonbladets framställning angående en fullständig Kartläggning af landet, såsom den enda riktiga grunden för en jordbruksstatistik äfvensom chefens för Statistiska Byråen yttrande, att en Karta öfver landet, som skulle bibehålla sin egenskap, att utgöra en siiker grund för jordbruksstatistiken, äfven måste ungergå en oafbruten renovation — framlade ett detaljeradt förslag, huru alla dessa ändamål skulle kunna vinnas. I detta förslag, som bar till öfverskrift: Om Rikets Ekonomiska Karteverk, med anledning af frågan om en svensk Jordbruksstatistik, ådagalade han: att detta kartverk med dess dåvarande arbetsstyrka ej skulle kunna fullbordas på mindre, än omkring 120 är från arbetets början; — att arbetets statistiska ändamål just derigenom skulle förfelas; — att, för detta ändamåls snara vinnande, mätningskommissioner?) borde för hvarje län inrättas, bestående af ett nödigt antal landtmätare, hvilka under ledning af skicklige och vid detta göromål öfvade topografer skulle fullfölja och komplettera de påbörjade triangelmätningarne (hvilket arbete, en gång gjordt, ej behöfde förnyas), hvarefter och sedan de geometriska affattningarne, der gpecialkartor saknades, äfvenledes blifvit af landtmätarne fullbordade, de topografiska och ekonomiska Kartearbetena kunde, efter ungefir samma grunder som nu, särskildt hvar för sig bearbetas och de sednare sålunda på en jemförelsevis kort tid hinna sin fullbordan. — Sedan detta skett, skulle do vid det ekonomiska kartverket anställde landtmätarne på länen fördelas på det sätt, att en landtmätare tillsattes för hvarje hirad, eller för hvarje sådan del af länet, för hvilken särskild karta blifvit upprättad?) och hvilka tjenstemäns åliggande det blefre, att hvar inom egitt distrikt verkstilla de 6 rekognosceringar och uppmätningar, som af de årligen skeende odlingarne kunde påkallas, för att dels kunna meddela årliga statistiska uppgifter i detta hilnseende, dels hemta materialier till den renovation af sjelfva kartan, som efter vissa mellantider, t. ex. hvart femte år, borde ega rum; — och voro dessa tjenstemän äfven de lämpligaste att insamla alla öfriga statistiska uppgifter, hvilka stå i sammanhang med dem om Jordens areal och odlingstillstånd. ; — I en not tillägger insändaren: Detta förslag om landtmätares anställande för ett kontinuerligt 8 bearbetande af rikets ekonomiska karteverk sammanhänger på det närmaste med en annan fråga af för landet icke ringa vigt, nemligen om landtmäterikårens framtida organisation. — Som bekant k är, upprättades denna kår under Carl IX:s tid, för B omkring 260 år sedan, då i hvarje landsort tillsatR tes en landtmätare, för att dels geografiskt afmäta hela provinsen, dels geometriskt affatta hemmancns B åker och äng, allt för erhållande af en närmare K kännedom af landet; och hade landtmäterikåren R då sålunda ungefärligen samma åliggande, som de nu vid rikets ekonomiska kartverk sysselsatte landtmätarne. — Vid denna tid voro landtmätarne afE lönade af staten, hvilket förbållande fortfor, tillBE dess skiftesverket kom i gång och efterhand tillfölje af sin natur förorsakade en fullkomlig omstörtning i hela landtmiäteriväsendet, förvandlande K landtmätarnes verksamhet från ett vetenskapligt B embetsmannayrke till ett skråmässigt handtverk, som afliönades af de private arbetsgifvarne efter fastK stilld taxa. — Om äfven ett dylikt sätt att aflöna 8 statens tjenstemiän under förhanden varande förK hållanden icke allenast är nödvändigt, såsom ligande i sakens natur, utan äfven har sina stora ä ördelar, får man likväl icke förbise, att skiftesK verket endast är en öfvergångsperiod i landets f ekonomiska och sociala utveckling, ehuru denna eriod redan sträcker sig öfver halftannat århundrade, — och äfven under förutsättning af att laga skifte icke utgör den sista linken i den serie af skiftesmetoder, som karakteriserat denna utveckkf ling, måste man likväl antaga, att den tid en gång skall komma, då alla byar och större samhiälligheter blifvit delade och den egentliga källan för landtmiitarnes inkomster sålunda utsinar. — Mången KH kunde nu visserligen förestiilla sig att landtmäterikåren med detsamma fullgjort sitt åliggande och f icke vidare vore behöflig, men så är ingalunda förhållandet; ty, oafsedt dess här anmärkta wrsprungliga bestämmelse: handhafvandet af landets ekonomiska karteverk, skall det alltid komma att? gifvag en mängd förbållanden, rörande den en8 skilda jordeganderätten, såsom hemmansklyfningar, rågångstvister, rågångsritningar o. d. som påkalla I en landtmäteripersonals tillvaro, ehuru det deraf härflytande arfvodet måste blifva dels för ringa dels för ovisst, för att ensamt kunna betrygga denna tillvaro; — och blifver det icke under sådane k förhållanden nödvändigt för landet att organis en tjenstemannakår, som genom sin aflöning för sitt egentliga kall kunde existera ifven obe. roende af de privata göromålen, hvilkas handhafvande, genom anstillande af tjenstemedhjel