Dagens Nyheter – 20 oktober 1868, sida 2

jag tror, mitt hjerta upphör att slå! Hvarifrån kommer detta papper, frågar jag ännu en gång. — Man har funnit det hos min far, sade Mario, hvilken emellertid hunnit repa mod; se efter, om det icke är ett bref, som han ämnade afsända till er. Herr Anjorrant bar låtit mig läsa det många gånger; men ert namn står icke såsom öfverskrift, och vi ha aldrig vetat, åt hvem vi skulle lemna det. — Din far! upprepade markisen, likasom vaknande ur en dröm; din far... — Men läs då, käre husbonde! ropade Adamas; öfvertyga er om, huru det förhåller sig med denna sak. . — Nej, inte ännu, sade markisen. Är allt detta endast en dröm, så önskar jag ingalunda att blifva uppväckt och åter förflyttad till verkligheten. Låt mig en stund få nära den ljufva föreställningen att dettä vackra barn... kom hit, du lille bytinpg, kom i mina armar! Läs brofvet, om du kan, Adamas; jag förmår det icke! — Jag skall läsa, inföll Mario, ni kan ju följa med och se att jag läser riktigt. Och han läste: Högtälskade herr broder! Fäst icke något afseende vid det bref, som ni erhåller från mig efter detta, och hvilket jag tillskrifvit er i Genua samt daterat den sextonde i nästa månad, emedan jag förutsåg en lång frånvaro, under hvilken jag, befarande att ni skulle komma att oroa er för min skull, önskade lugna er genom att skrifva ett bref, innehållande underrättelser om min ställning i en, då likasom nu, för mig okänd framtid. Jag ville förekomma att ni skulle anställa efterforskningar etter mig i detta land, der jag önskade att man ej skulle märka mitt aflägsnande. Som jag, Gud vare lofvad, anländt hit for