Dagens Nyheter – 20 oktober 1868, sida 2

ovarsamhet, att den gode herrn under ett ögonblick var nära att blifva strypt. — Nå, nå! sade slutligen Bois-Dor, något stucken till följd af denna oväntade förtrolighet, hvilken han hade att tacka för att hans friserade hår blef bragt i oordning, det går ej an att fara fram så der, min lille vän; du tar dig friheter som... Hvad har du att meddela 038? Och hvarför beter du dig på detta vis?... Markisen afbröt sig sjelf; han märkte nemligen att Mario badade i tårar. Gossen hade lyssnat till inspirationens stämma; men de andras tankar flögo ej så snabbt och säkert till målet som hans, hvadan nu tvifvel, fruktan och skam ånyo intogo hans själ. Han hade varit olydig mot Mercedes, hvilken nu stod darrande och gråtande vid dörren: Lucilio betraktade gossen med en forskande blick, som förskräckte den lille; markisen drog sig undan hans passionerade omfamning, och i Adamas häpna uppsyn tyckte han sig ej läsa hvad han väntat — en bekräftelse på de båda skrifvelsernas likhet i afseende å haadstilen. — 8Se så, gråt nu icke, mitt kära barn, sade markisen oroligt, i det han tog sin broders bref och det utslitna och hopskrynklade papper, hvilket Mario medfört, ur Adamas händer. Hvad går åt dig, Adamas, och hvarför står du der och darrar på detta vis? Hvad är meningen med det nedfläckade papperet? Store Gud, det är märken efter blod! Flytta ljuset närmare, Adamas; låt sel... Men Gud i himmelen... Kommen då hit, Jovelin och Adamas! Ser jag väl i syne? Det är ju min älskade broders handstil? Och detta blod... Ack, mina vänner, mitt hjerta blir beklämdt med åsynen deraf. Men, Mario, hvarifrån har du fått detta papper? — Läs, läs, käre husbonde! utropade Adamas, öfvortyga er väl om... — Jag kan ieke, sade markisen bleknande;