Dagens Nyheter – 20 oktober 1868, sida 2

NUR KORSAR RUT ONA af egen vilja, och nu yrkade han med sådan bestämdhet, att hon skulle lyda honom! Hon blef rädd och trodde att något underverk försiggått; hela hennes karakters styrka var bruten och från sin gördel lossade hon en penningpung af kalfskinn, hvari hon insytt de dyrbara föremålen. — Detta är icke allt, moder, sade Mario till henne; jag måste också ha knifven. — Du får icke röra vid den, barn! Kom ihåg att det är med denna knif din fader blifvit... — Jag vet det och jag har redan sett knifven; men ännu en gång vill jag se den. Jag måste och jag skall vidröra densamma. Gif mig den straxt! Mercedes gaf honom dolken och sade, i det hon knäppte ihop händerna: — Om det är en ond ande som drifver min gon att tala och handla såsom han gör, äro vi förlorade! Han hörde ieke på dessa hennes ord, utan sönderskar raskt penningpungen, hvilken han derefter: lade på Lucilios bord. Han framtog nu riogen, som han satte på sin tumme, och abb6 Anjorrants bref till herr de Sully, hvars sigill han bröt, till Mercedes stora bestörtning. Härpå öppnade han brefvet. Deri var inneslutet ett nedfläckadt papper, som han uppmärksamt betraktade och sedermera kysste, hvarefter han utropade: — Kom, min mor! kom mäster Jovelin! Och han störtade utför trappan in uti markisens rum, ryckte häftigt till sig den skrifvelse, denne, ännu funderande, höll i handen samt jemförde handstilen i de båda brefven. Sedan kastade han allt — ring, bref och dolk — i Adamas? händer, hoppade upp uti markisens knä, slog armarne omkring hans hals och tryckte honom intill sig med så mycken värma och