Dagens Nyheter – 20 oktober 1868, sida 2

DE RASKA HERRARNE AF BOIS-DORE, Historisk roman af GEORGE SAND. (Öfversättning af PRHB EDVIN STENFELT.) (Forts. fr. föreg. n:r ) Han började till och med fatta misstankar mot mohrinnan, och det första, ban gjorde vid sin återkomst till slottet, var att kalla henne till ett förhör, hvarvid han gick tillväga med mycken noggrannhet och stränghet. Han fordrade, att hon skulle visa honom ringen och det af henne omtalade brefvet. Ehburu hon hyste mycken vördnad och sympati för Lucilio, kom henne hans enträgenhet att befara en indirekt inblandning af herr dAlvimar uti detta förhör, och hon jakttog derför en qvalfall tystnad. Så snart hon fick se Mario, gaf hon luft åt en klagan, som hon icke vågat omedelbart uttrycka för Lucilio. — Kom, mitt stackars barn, sade hon till honom, man förjagar oss härifrån, ty man anklagar oss för bedrägeri och för att ha talat osanning. Kom, låtom 038 genast lemna detta slott, på det man må inse att vi ej begära hjelp af någon annan än af Gud och 033 sjelfva. Men Mario hejdade henne: — Det går ej an att man misstror 038 längre, min mor, sade han till henne; vi måste göra hvad man fordrar af oss. Git mig brefvet och ringen; de tillhöra mig och jag vill genast ha dem! Lucilio häpnade öfver barnets energi, och den försagda mohrinnan kunde under några ögonblick icke säga ett enda ord. Aldrig hade Mario så tilltalat henne, aldrig hade hon hos honom spårat den minsta skymt