Dagens Nyheter – 20 oktober 1868, sida 1

Stockholms-Nyheter, Prinsessan Lovisa fick under sin vistelse i Drammen utaf några af denna stads damer en present, bestående af en i dyrbart band inbunden bibel. nnu mera stjernor och band. De norska tidningarne uppgifva ytterligare ett antal personer som erhållit rockprydnader i anledning af kungliga familjens besök i Norge. Vi orka icke uppräkna alla, men nämna att kabinettskammarherren Stang (gift med fröken Josephine Sparre) erhållit svärdsorden och egyptologen Lieblein vasen (för ordnandet at den egyptologiska samlingen i Nationalmuseum). Ångbåtsrestauratören Berentzen har erhållit en medalj af 10:de eller 12:te storleken för sina under kungliga familjens resa på ångbåt från Fredrikshald ådagalagda köksförtjenster. Svenska akademien har vid sammanträde i går beslutat anlägga åtta dagars sorg efter sin djupt saknade ledamot och sekreterare B. v. Beskow, i likhet med hvad som egde rum vid Kellgrers, Leopolds och Tegners frånfälle. mödsfall. Kammarherren i konungens norska hof Wilhelm Benedicks har den 17 dennes aflidit i Berlin. Den aflidne var mera känd här i Stockholm för de titlar och ordnar, med hvilka den kungligal nåden alltsomoftast hugnade honom, än för några inre egenskaper eller förtjenster, som kunnat göra honom dem värdig. Tan var mera egnad att göra uppseende i verlden genom sin eloquentia corporis, än genom sin intelligens. Det var emellertid alltid med en viss pietet Stockholmsboerna betraktade den oförarglige hedersmannen, hvilken, utan arrogans bar hufvudet högre än någon och såg enhvar öfver axeln — emedan han i följd af sin kroppsstorlek icke kunde annat --och som städse, när han åkte, visade en häpnande verld att det bland hästarne finnes ett och annat lika stort fenomen som inom menniskoslägtet. Benedicks var hästoch menniskovän, och det var, tro vi, ett pekuniärt bevis på intresset för den norska hästkulturen som försåg konungen med behöflig anledning att utnämna honom till chevalier af St. Olafsorden. Att Benedicks, fastän af judisk härkomst, blef riddare af en norsk orden och hofintendent, sedermera kammarherre, och att allt dettaicke framkallade några yttringar afmissnöje, hvarken i Sverige eller Norge (om icke i det förstnämnda landet hos de gamla hoffamiljerna), är ett fägnesamt bevis på toleransens stora framsteg i norden — åtminstone i afseende på de rika. — Kyrkoherden i Gudmundrå pastorat af Hernösands stift N. H. Norrbin afled den 8 dennes, i en ålder af 71 år. Ministern Sandströmer afreste härifrån för något mer än en vecka sedan, efter att hafvatillbragt sommaren härhemma. Han har lyckligt anländt till Berlin måndagen i förra veckan, men skall snart resa till Italien och ämnar tillbringa vintern der med sin familj, för sin helsas vårdande. Dynamiten har redan allestädes här i landet intagit sprängoljans plats. Den användes icke blott i våra bergverk, utan här och der äfven i jordbruket, nemligen för att spränga stenar på åkern. Med en obetydlig qvantitet spränges betydligt stora stenar. Man bar börjat använda dynamitpatroner för att spränga stubbar, hvilket eljest kostar ganska mycket arbete. I Köpenhamn har man i dessa dagar anställt försök med undervattensminor. Der har uppfunnits en apparat för att antända dem, till och med på en half mils afstånd, i hvad ögonblick man vill, och denna apparat har visat sig fullkomligt ändamålsenlig. Mindre Teatern (Hammers salong) har varit nog lycklig att på någon af Pariserteatrarne hitta ett stycke i tre korta afdelningar, som afhandlar frågan: Hvem står under toffeln?, och ger hr Pettersson tillfälle att på det mest förnöjande sätt utveckla sin sedan hr Stjernströms tid oupphunna bonbommie. Publiken hari söndags afton haft utomordentligt roligt åt denne unge man, som skyr äktenskapet för att icke blifva beherrskad, men ... nej, förlåt, vi Läsa sSalra unna dat aldra minsta af ham.