Dagens Nyheter – 19 oktober 1868, sida 2

jag eller någon annan kunnat öppna den. Emellertid ligger någonting gömdt inuti densamma. Mn mor dog utan att uppgifva något annat namn än sitt dopnamn, Maria; men hon gaf genom tecken tillkänna sin öoskan att kyrkoherden skulle öppna hennes ring; sjelf egde hon ej mera kralt att göra det — och kyrkoherden kunde det icke! oo Gå efter den, sado markisen; kanhända det lyckas oss bättre! — Nej, nej! svarade Mario förskräckt; Mer cedes vill det icke, och om hon får veta att jag omtalat förhållandet, blir hon kanske mycket ledsen, . — Men hvarför vill hon ej anförtro sig åt os3, som kunna hjelpa henno att återfinna sinamilj? — Emedan hon menar, att vi. skola sätta tro till spanjoren, och att han skall döda henne, om han får veta att hon käuvt igen honom. — Har då inte han känt igen henne? — Han har aldrig sett henne, emedan hon vid det ohyggliga tillfället höll sig dold. — Har hon sedan någonstädes sammanträffat med honom? — Nej, aldrig. . — Och tror hon sig kunna efter tio år med säkerhet uppgifva att mördaren var han och ingen annan? Det är eljest en sak, som kan blifva tu tal om. — Hon säger sig vara viss om att hon icke misstager sig, emedan han ej synnerligen åldrats och nu likasom då bär svarta kläder; och hon är säker på att hans nuvarande betjent är densamme som han hade för tio år sen: Hon har, minsann, noga. gifvit akt på dem båda. Då vi för tre dagar sedan sammanträffade med a nära ett slott som ej ligger långt häriftån... — Ah! jnföll markiser, berätta för all del huru det då tillgick.