Dagens Nyheter – 19 oktober 1868, sida 2

DERASKA HERRARNE AF BOIS-DORA, Elistorisk roman af GEORGE SAND. fÖfversättning af Paur EDVIN STENFBELT.) fForts. ir föreg. nr) — Tjuf och mördare! sade markisen, i det har betraktade Adamas. En man af börd och vän til Wilbelm dArst Ar sådant troligt, säg? Herr markis, yttrades Adamas; barn hitta nia upn kistorisr; Och jag tror bestämdt ati deux här gossen inte talar sanut. Ea mörk rodnad uppsteg på Marios kinder. — Jag ljuger aldrig! ropade han med rörande energi. Herr Anjorraent sade alitid: Detta barn kan icke bli någon lögnare. Mercedes har lärt mig att aldrig narras, uten att heldre tiga, när jey ej kan svara hvad jag vet vara sanning. Ef.ersom jag nu låtit förmå mig att tala, kunra ni lita på mina ord. — Han har rätt, utropade markizen, och jag ser icycket väl att han har hjertat fuolit af ädelt blod; dun präktige pojken! — Tala derför fritt; jig tror dis. Säg mig din fars namn. — Jag känrer det icke. — Vid diu hed-er; min lille vän? — Ja, vil min heder, svarade barnet; allt hvid jag vct är att min moder hette Maria, och dersf kommer det vig att herr Anjorrant i dopet gaf mig namvet Mörio. — Min j.g vill minnes, anmärkte Adamar, det Mercedes berältade att detta fruntimmer i kyrkoteråcnd bändtr öfreriermnat ea guldring; sön taladd ock å om ett sigill. — Ja, varade Mario, sigillet var min fars och dirå viv ett vapen arbragt; men för myc:t lärpesedan stal man det ifrån oss. Hvad ucn errxår, her hbvarken herr Anjorrant eller M.icedos, som iikväl är mycket fyndig, eller