ASERFARAR, SRK YC 108 ESCO Vv all. osntktrknststRni RR — i omsatta oven kalladt för det närvarande. Sådana om ständigheter kunna visserligen inträffa — t. ex. politiska kalamiteter (hu då!) — då en fastare förening mellan Sverige och Norgc blir absolut nödvändig, menar han; mer då kommer den ock att ega rum. Således går oss väl, ehvad oss möter, hvilket är mycket godt att veta. . . Grefve Gösta Posses inväljande i första kammaren är korrespondenten deremot icke nöjd med — och i det fallet delar visst mången hans tycke. I anledning afyttranden uti tidningar i grefvens ort att hans val tillvägabragts genom intriger, säger han: Man undrar huru han skall tagas emot och huru han skall taga sig ut i Öfverhuset, der man strängt håller på god takt och fin ton. Hvad skall han uträtta der? Och på hvilken bog skall han slå sig? Så länge representationsreformen ansågs mer än tvifvelaktig, var grefve G. Posse en af de mes larmande reformvännerna och uppgjorde djerfva planer för reformens genomdrifvande. När reformförslagets öde definitivt skulle afgöras, uppträdde han såsom en sf förslagets argaste motståndare. Subjekter, med så utpriglade anlag för politiskt vingleri, torde icke kunna påräkna anseende i Första kammaren. Imellertid helsar dock jag honom välkommen till riksdagen, emedan jag anser att han i Första kammaren ensam skall representera ett nytt element der, nemligen det burleskt-komiska. Han skall, så hoppas jag, bereda oss stackars referenter mången glad stund. . Korrespondenten har vid nedskrifvandet häraf förmodligen erinrat sig det tillfälle, då den ädle grefven uppträdde på riddarhuset som ifrare för grundskatternas aflösande till jordbrukarnes fromma och med stentorsstämma och ciceronisk fras ropade till det första priviligierade ståndet: Quousque tandem, abutere, Catilina, patientia nostra? — men sedan mycket snart tvärtystnade. Brukspatron de Mard6s inväljande i första kammaren ger korrespondenten anledning berätta, att hr de Marå, som förut varit 1ledamot af andra kammaren och under 1867 samt en del af 1868 års riksdag tillhörde landtmannapartiet, under fortgången af den sistnämnda utträdde ur partiet i följd af af smak för den råa tonen (!) och af missaktning för partiets egoistiska sträfvanden, samt äfven i följd af egna, utaf parlamentarisk ovana vållade, förlöpningar. Detta utträdande är att beklaga, ty det behöfves inom landtmannapartiet mycket väl motvigter mot de ensidiga intressena. . Lahdtmanrnapartiets chefer hade i början af september — kort före prins Oscars troligen ingalunda dermed sammanhängande besök på Charlottenlund — ett möte hos partiets kung, grefve Arvid Posse. Korrespondenten har fått kännedom om detta möte och omtalar det på följande pikanta sätt: Ingen bör finna det underligt, om vissa förberedelser till nästa riksdag göras, äfven utom statsdepartementerna. Till förstnämnda förberedelser bör räknas, att landtmannapartiets chefer, den verklige och de skenbara, haft ett möte på Charlottenlund i Skåne. Hrr Carl Ivarsson från Halland och Emil Key ha varit inbjudna till gäster hos grefve Arvid Posse, och den suppositionen ligger nira till hands, att under detta möte hafva de frikulor blifvit stöpta, med hvilka det stora vilebrådet vid nista riksdag skall fällas. Vid hr Carl Ivarssons inbjudning till och besök på Charlottenlund lägger jag synnerlig vigt. Det händer annars icke att de ståtliga gemaken på Charlottenlund, der kungliga personer gästat, öppnas för en ditinbjuden bonde, men det är också icke en vanlig bonde, som der inlåtits, utan den inflytelselserikaste mannen, den verklige chefen för landtmannapartiet, och specielt med afseende derpå, är ett undantag från regeln icke blott ursäktligt, utan rent af nödvändigt. Att Carl Ivarsson mottagit inbjudningen och besökt grefve Posse bör anses som ett stort ynnestbevis, ty annars har den förre gjort sig till regel att aldrig mottaga bjudning till någon aristokrat; antagligen var det också endast statsskäl, som nu föranledde öfverträdelsen af en grundsats, — Frih. v..Schulzenheim har ifven besökt grefve Posse, men han inträffade icke samtidigt med hrr Ivarsson och Key på Charlottenlund, om tillfälligtvis eller afsigtligt, är ej bekant. Möjligtvis ville icke frih. v. S. bryta den politiska treenigheten. ) : Vi vilja icko bestrida uppgiften, att frih. v. Schulzenbeim ej deltagit i det ofvannämnda triumviratets öfverläggF vingar, men bafva någon anledning att draga den i tvifvelsmål.