Dagens Nyheter – 17 oktober 1868, sida 3

honom, och hvad kan er stackars Adamas göra för att blotta intrigen? oo — Jag vet ej, min vän... Det skalle vara intressant att utröna, hura mohrinnaa kunnat komma. öfver ett vapen med samma devis och samma initialer, som finnas på detta. Derefter sänkte han rösten, för att icke Mario skulle höra, hvad han sade: — Du försäkrade att denna qvinna var ärlig och sjelf har jag tyckt att hennes utseende vittnar derom. Det är dock icke omöjligt att hon stulit dolken af vår gäst? Och jag försäkrar att, hvad jag än kan tåla, icke tål jag att man blir bestulen i mitt hus. Adamas delade genast sin husbondes misstankar, och ban var så mycket mera färdig härtill, som Mario, då han märkte att han talat utan eftertanke, ville på tåspetsarne smyga sig ut ur rummet, för att slippa flera frågor. Adamas höll honom qvar. — Du dukar upp vackra historier för 033, min vän, sade han till honom; och du gör dig derigenom olörtjent af min herres och husbondes gunst. Det är inte sannt, att din Mercedes har ett sådant vapen, som du påstår, eller också har hon... Markisen afbröt honom; ban ville ej att anklagelsen skulle riktas mot barnet. — Säg mig, min go3se, yttrade han, om din mor länge haft denna dolk. Gossen hade lefvat någon tid bland ziguenarne, och han visste derför. hvad stöld ville säga. Han var dessutom begåfvad med ett särdeles skarpt förstånd, hvadan han insåg att han ådragit sin fostermor svåra misstankar, och heldre var han olydig mot henne än han uraktlät att rättfärdiga henne. — Ja, svarade han, hon har haft den mycket länge. Det låg ett uttryck af bestämdhet och stolt