Dagens Nyheter – 17 oktober 1868, sida 3

— Ön MM het i hans blick och röst, så att markisen och Adamas väl märkte att de funnit rätta medlet till att förnå honom att tala. — Var det herr de Villareal som gaf henre dolken ? frågade Adamas. — Nej, han gaf henne den icke... han lemnade den qvar... — Hvar? inföll markisen. Säg det nu, eller också vill jag ej mera ha något förtroende för dig, gosse. Hvar lemnade han vapnet? — I min fars hjerta? genmälde Mario, hvilkens ansigto dervid på ett ovanligt sätt lifvades. Han hade behof af att öppna sitt hjerta; den hemlighet, han bar inom sig, besvärade honom, så att, då han sagt första ordet, kunde han icke längre tiga. — Adamas, yttrade markisen, hvilken erfor en häftig rörelse, hvars orsak han ej kunde fatta, stäng igen dörrarne, och du, min gosse, kom hit och tala. Du är ho3 dina vänner; frukta intet, vi skola försvara dig, vi skola låta rättvisa dig vederfaras. Säg oss allt hvad du har dig bekant om din famiij. — Nåväl, svarade Mario, om ni tycka om mig, böra ni bestraffa herr de Villareal, emedan det är ban som mördat min far. — Mördat? — Ja, Mercedes såg det med egna ögon. — När? — Den dag då jag kom till verlden, den dag då min mor dog. — Och hvarför mördade han honom? — För att få mycket pengar och ädla stenar, som min far hade. (Forts.)