Dagens Nyheter – 17 oktober 1868, sida 2

DAlvimar var urständsatt att hämnas sitt nederlag annorledes än genom att, så mycket han kunde, bostärka herr Jovelio, som red bakom honom, med smuts. Knappt var han anländ till Briantes, förrän han, emedan det ännu dröjde en stund innan sup6n skulle intagas, styrde sina steg till prestgården, för att tala med herr Poulain. — Nå väl, herr markis, yttrade den trogne Adamas, medan han drog af sin husbonde ridstöflarna; få vi tänka på att ställa till förlofningskalas ? — Ja, min vän, svarade herr do Bois-Dorå. Det måste vi tänka på med det snaraste. — Verkligen, herr markis? Nåväl, jag var säker om att det skulie lyckas, och jag är så nöjd att jag icke en gång kan uttrycka min tillfredsställelse. Föreställ er, herr markis, att den der skrangliga menniskan, som pri kallar Bellinda, och hvilken heldre borde benämnas Tisiphone... — Seså, Adamas3, ru går du för långt! Du vet att jag inte vill höra någoa medlem af det täcka könet förolämpas. Hvad var det du timnade säga? — Förlåt, min ädle husbonde; det är så att dender menniskan lyssnar vid dörrarne och att bon till följd deraf har vetskap om det stez, som herr markisen i dag tagit. Nyss skrattade de deråt högljudt, hon och kyrkoherdens damma hushållerska. — Hora kan dua veta allt detta? — Jag har erfarit det genom tillbjelp af magien. Hufvad:2aken är att jag vet det. -— Masgier, sa du? Haru länge har du sysselsatt dig med de hemliga vetenskaperna. — Det skall jag gerna säga herr markisen; ty jag vill icke hålla någonutiog dolåt för honom. Men dessförinagn täcktes herr markisen berätta för mig, huru det tillgick då han för