Dagens Nyheter – 17 oktober 1868, sida 1

En tysk Tinnerholm. När man bör åtskilliga tidningar ropa i korus: det blir krig! det blir krig! förefaller det en ofta som om dessa tidningar skulle med riktig hjerteglädje motse en sådan olycklig händelse, af hvilken de hoppas att en följd möjligen skulle blifva att Danmark återfinge Nordschleivig, för hvilket mål somliga icke tyckas sky att låta några hundratusen andra menniskor omkomma, fastände borde inse, att, om än Nordschlesvig eller till och med hela Schlesvig inom en nära framtid återfölle till Danmark, ekulle det ändock årtionden derefter ånyo genom ett krig blifva frånryckt Danmark och ännu en gång införlifvadt med Tyskland, ty sådan är ohjelpligt naturens, folkvandringens lag. i Men ehuru blodtörstiga dessa dansksinnade Achiller än äro, ha de likväl aldrig sjungit ut med sitt hjertas mening så oförblommeradt som en tysk historieskrifvare professor Leo i Halle, hvilken nu gör stort uppseende iverlden genom en af honom författad uppsats i den konservativa preussiska Kreuz-Zeitung. Denme nye Tinnerholm svärmar för Tysklands enhet och tycker att intet offer är för stort för den. Den kan icke snart vinnas annat än genom ett raskt och muutert krig, menar han, och ju förr ett sådant brister ut, desto bättre. Hr Leo fruktar nemligen att den specifikt preussiska känslan skall bli försvagad, innan den tyska gemensamhetskänslan blifvit tillräckligt stark att motstå alla faror. Han beklagar, att ej blott motviljan mot Österrike, Wiurtemberg och Bäjern varit i aftagande sedan 1866, utan att äfven motviljan mot Frankrike blir svagare och tannare i Tyskland. Endast ett duktigt krig kan enligt hans mering sammansmälta Preussens nyförvärfvade länder och stärka dess politiska ställning. Ilr Leo svänger hatten eller pickelhufvan i sin krigiska Begeistrung och utropar: Utgjutet blod är den ntdla saft, som sammanbinder folken vida fastare, lin som kan ske genom s. k. moraliska eröfringar. All mildhet mot de nya provinserna skall icke till fullo vinna deras hjertan, innan de blödt i förening med de gamla provinserna. Gud gifve oss derföre snart ett stort krig, ty endast derigenom kunna de införlifvade länderna med säkerhet vinnas! Till dess skall man på sin höjd höra ropet: Preussen, framåt ! men icke ropet: Vi äro alla preussare i vårt hjerta! Men det nya kriget bör icke vara ett bloti segerjåg såsom år 1866; ty krig, hvilka endast uppvisa gegervinningar, skola endast efterlemna en ringa