Dagens Nyheter – 16 oktober 1868, sida 3

mängd konvulsiviska rörelser. Mord och fördömelse! blod, blod och blod! — Skall allt detta falla på min lott? sade dAlvimar, hvilken nu icke längre förmådde dölja sin räddsla. — Ja, just på din, ropade den ursinniga. Döden och helvetet äro dig helt nära! Svart, ioom förloppet af tre månader, tre veckor och tre degar är du fördömd — till evinnerlig eld! — Nog, nog! sade Bois-Dor6, som icke förstod mycket af spanskan — Pilar talade nu detta språk — men som såg dAlvimar blekna och färdig att afsvimma; — detta barn måste verkligen vara besatt af en ord ande, och det är måhända synd att höra på hvad den uslingen säger. — Ja visst, min herre, svarade VAlvimar, hon har djefvulen i sig; men hennes hotelser äro tomma och värda att föraktas; ty de onda makterna förmå intet utan Guds vilja. Men det säger jag, att, om jag vore herre på detta elott, skulle jag inspärra de båda eländiga i en fängelsebåla, och jag skulle utlemna dem endast åt... — Hvad? inföll herr de Beuvre; äro ni ledsna? Dertill ha ni då bestämdt icke något skäl. Jag vet ej hvad hon har sagt er, men jag förvånar mig öfver att ni ha slutat skratta åt hennes utgjatelser. Emellertid tycker äfven jag, att denna furie i sin hänförelse spelar en mycket dålig komedi, och jag märker att min dotter finner sig obehagligt berörd. Seså, slyngel, tillade ban, vänd till Pilen, packa dig i väg, vi ha hört och sett nog. Behåll panterna, om de persorer, som gifvit dem, icke ha något deremot, och gå och låt hänga dig på någon annan ort. Pilen hade cj afvaktat denna tillåtelse, innan han begynte samla ihop sina effekter. Han hade brådtom att komma så långt som möjligt