Dagens Nyheter – 16 oktober 1868, sida 2

honom, som äro af sednare datum, än det hon uppgifver; men vi skola höra, om hon ser klararp i andra afseenden. ter vände han sig till flickan. — På hvad sätt har jag förlorat honom? sade han. — Gerom bråddöd, svarade hon. Men ni skall bli tröstad. — När? — Inom förloppet af tre månader, tre veckor och tre dagar. — Hvari skall min tröst bestå? — Er tröst skall bli af trö slag: hämnd, vishet, familj. — Familj? Skall jag då bli gift? — Nej, ni skall blifva far! — Åh! utropade markisen, utan att låta sig bringas ur fattningen af herr de Beuvres skratt. När skall jag bli far? — Inom tre månader, tre veckor och tre dagar. Nu har jag sagt er allt; jag är trött och vill hvila mig. Herr de Beuvre började nu skämta med markisen, och det icke litet ändå. Eftersom den bebådade arfvingen skulle komma till verlden inom tre månader, tre veckor och tre dagar, var det naturligt och passade väl i stycket, att också tre qvinnor hade anledning vänta att bli hans mor. Den stackars markisen visste väl, att så icke var eller kunde vara förhållandet, hvadan hans tro på magien och spådomskonsten förlorade mycket af sin fasthet. , Han lät sin vän roa sig på sin bekostnad och nöjde sig med att försäkra, det han var oskyldig, hvilken försäkran han likväl helst skulle ha sett att man icke trodde. Flickan bad nu att få tala om den person, som egde den sista panten.. Denna var VAlvimars kiselsten.