Dagens Nyheter – 16 oktober 1868, sida 2

oo — Godt!... Men hvari skall hans trefnad bestå? oo— Han skall röna hämndens njutning, svarade hon. ooo— Skall jag bli en hämnare? sade BoisDor6. Deråt lutar icke min håg. — Nej, det är säkert, tillade Lauriane, seende på dAlvimar. Den onde anden har misstagit sig om den person, slanten tillhör. — Nej; jag har icko misstagit mig, återtog sierskan. — Verkligen ? sade Pilen. Om du är säker derpå, så tala, demon! Du anser således att denne .ädle herre har en oförrätt att hämnas? — Ja, med blod! genmälde Pilar med tragisk energi. — Ack! sade markisen sakta till Lauriane. Detta är utan tvifvel blott alltför sannt. Ni vet väl: min stackars bror? Och Han tillade helt högt: — Jag vill sjelf fråga denna lilla spåqvinna. — Gör det, ers nåd! svarade Pilen. Var nu uppmärksam och tala i en aktningsfull ton till den som bättre är än du. Markisen vände sig till Pilar, sägande helt vänligt: — Låt höra, min vän, hvad är det jag har förlorat? Hon svarade: — En son! — Skratta icke, min granne, yttrade markisen till herr de Beuvre; hon säger sannt. Han var för mig en son. Och han fortfor, ställande sitt tal till Pilar: — När förlorade jag honom? — Det är elfva år och fem månader sedan? — Och hura många dagar. — Fem. — Nu misstager hon sig, sade markisen till Lucilio; ty jag har haft underrättelser från